Anna Björk

Brudparet var så vackra, maten så god, talen känslofyllda (ja, jag höll ett tal), tårtan fin och festen var röjig och kul.

Jag är på bröllop! In i sista minuten funderar jag på ett tal... Ska jag?

Nu vill jag träffa er som läser min blogg! Jag vill att så många som möjligt följer med på en bloggträff här i Linköping som jag och Cornelia ordnar tillsammans. Datum: Fre 31/8 2012 Tid: ca 18.00 Plats: Linköping (detaljer kommer senare) Aktivitet: Vi äter och dricker gott tillsammans! Är du sugen? Anmäl ditt intresse genom att skriva en kommentar i det här inlägget eller mejla: anna.malmborg76@gmail.com Så här såg det ut när jag ordnade bloggträff sist!

Högsommaren är som vackrast. Bilturen tog oss till östkusten. Vi passerade Söderköping och fortsatte mot Stegeborg. Efter ännu en mil mot kusten såg jag den bekanta ladan och efter nästa krök var vi framme vid huset. Jag parkerade bilen vid vägen. Gräset är högre, soptunnorna står närmare vägen men annars är allt sig likt. Med blicken fäst vid huset öppnade jag bildörren. Och i samma ögonblick som dofterna slog emot mig kastades jag tillbaka i tiden. Med tårarna strömmande nedför kinderna gick jag den vägbekanta stigen upp till huset. Lekarna på bergsknallarna, kjoltyg kring nakna barnsben, doft av mandelblom... Och jag var hemma. Men bara i tanken. Det är inte längre mormor och morfars hus. För några år sedan sålde mormor huset och flyttade till Norrköping. Jag ångrar att jag inte köpte huset. Platsen för mina lyckligaste barndomsminnen.

Jag lägger ofta upp bilder på mig själv. Tar dom gärna lite uppifrån så att jag ser smalare ut i ansiktet. Tänker även på hur ljuset slår så jag inte ser så förbannat rynkig ut. Men en sak lär ni aldrig få se på bilder med mig. Munplut. Jag pratar inte om restylane-läppar nu, utan om plutbilderna. Jag kan förstå de kvinnor - och män för all del - som inte har några läppar och som av den anledningen pumpar in lite extra. På samma sätt som jag tycker det är förståeligt att man förstorar brösten av samma anledning. Men att pluta ut läpparna till anknäbbs-look på bilder? Nej. Häromdagen upptäckte jag att min dotter Thea satt och tog sådana bilder på sig själv. Hon är tio år. Jag frågade varför hon gjorde så med munnen. Hon svarade att hon sett andra göra det och att hon blev finare så. Och jag antar att du skulle få samma svar från vuxna kvinnor. Vad tycker du? Brukar du pluta på bilder?

Jag älskar solen, det har ni nog förstått. Men det finns en sak jag avskyr och det är att ha solen i ögonen. Då ser jag ju ingenting och nyfiken i en strut som jag är så måste jag kunna spana runt omkring mig, titta i mobilen eller läsa en bok utan att bli störd av starkt ljus. Därför har jag ofta solglasögon, keps eller hatt på mig. Just idag blev det Garbo-hatten. Den skapar ett snyggt kasslermönster i mitt fejja! Snyggt.

Tänk att jag ska ha så svårt att hitta en långvarig balans gällande kost och träning. Så fort jag får chansen dyker jag ned i "kakburken" och frossar loss. Tankarna som far genom huvudet innan jag öppnar godispåsen är ofta: "Nu har jag gått ned så mycket att jag kan unna mig lite extra kalorier." "Jag tar den här bullen (bullarna) idag så skärper jag mig imorgon." "Äh, jag har ju redan sabbat kosten idag så jag kan lika gärna fortsätta." Imorgon ska jag åka till biblioteket och låna en bok som jag blivit tipsad om. En bok som handlar om sockerberoende. Jag hoppas den kan lära mig ett och annat.