Fortsätt till huvudinnehåll

För gammal...

...för paljettkjol? När jag gick i butikerna och kikade efter något lattjo att ha på en middag i helgen så fastade jag för en paljettkjol. Ögonen drogs magnetiskt mot den. Jag slet djuriskt åt mig den och tittade upproriskt mot alla 18-åringar runt omkring mig.

"Jag kan också ha turkos paljettkjol", sa min blick. Så jäkla gammal är jag inte! Men min känsla var inte lika övertygad.

Jag provade härligheten med byxorna neddragna vid fotknölarna. Vred mig om i provhytten. Hörde 18-åringarna skratta att kläderna de provade var "såååååå stooooora" fast de var small.
Själv funderade jag på om large räckte till. Jag tittade på mig själv. Vred huvudet åt än det ena hållet, än det andra. Höll in magen. Bystade upp mig. Sköt fram axlarna för att få fram nyckelbenen. Mjo. Det kanske skulle fungera.

Eller inte.

Jag blir förbaskad på mig själv. Jag lovade mig själv att aldrig fundera över om jag blivit för gammal för en viss typ av kläder. Men nu är jag osäker. Skit också. Vill du se vad jag provade? Klicka här...




Etiketter:

Kommentarer

  1. The Queen of fucking Everything21 april 2012 kl. 10:47

    Äh. Du är inte för gammal. Det var helt enkelt för jävvla dålig passform på kjolen? Och tonårsflickors uppfattning om vad "för stort" innebär kan jag prata länge om....

    SvaraRadera
  2. anna21 april 2012 kl. 12:50

    Du är verkligen inte för gammal! Kjolen har väl inte en åldersgräns på fjorton heller? Go for it!

    SvaraRadera
  3. Ann-Sofie21 april 2012 kl. 16:32

    Hallååå du är inte för gammal!

    Har såna tankar med men du är ju bra mycket yngre än mig :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
En kommentar
Läs mer

Utlottning!

Min styvmor Ulla - som har bloggen "Mitt lilla himmelrike" är en riktig pysselkvinna. Igår kom hon hem med dom här scrappade tändsticksaskarna. Eftersom en tändsticksask räcker ett år hemma hos mig så tänkte jag passa på att lotta ut den blåa. Jag drar vinnaren på onsdag. För att vara med i utlottningen vill jag bara att du skriver en kommentar i det här inlägget.
12 kommentarer
Läs mer

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).
6 kommentarer
Läs mer