Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 9 - och 10

Nu går det mest på rutin. Det är inte roligt, men det är heller inte så jobbigt. Men änden är nära och det i sig kan trigga suget. Det gäller att börja försiktigt att äta igen. Sallad, keso och lite lax/räkor, ungefär.

Centimetrarna i midjan har blivit färre. Det finns liksom inte mycket i den där kistan efter den här tiden, så jag låter mig inte luras, även om någon centimeter säkert beror på mindre fett.

Kilona har också minskat. Exakt hur det gått får du veta på fredag morgon, då jag väger mig och mäter mig som en avslutning på detta.

Snart fest med bästa brudarna!

Kommentarer

  1. Starkt jobbat - impad av din karaktär...
    - min är som bortblåst gällande mat just nu, måste alltså träna mer... mycket mer... *suck* ;-)

    SvaraRadera
  2. Säger detsamma,starkt jobbat! Jag har dragit ner lite på kalorierna sedan snart två veckor, känner mej i lite bättre form! Vill ju att bikinin ska komma på nu när semestern börjar!

    SvaraRadera
  3. Ååååååh vad du är duktig!!! Jag måste säga att jag blev ny- inspirerad av dig när jag läste hur du kämpar, så idag börjar jag (igen)! skrattar Men det blir inte shakes denna gången - bara mat men nyttigare och mindre portioner.

    Ha en härlig dag, sötaste du och jag bara äääälskar ditt långa vackra hår - supersnyggt blev det!!!

    Kraaaaaaaaaaam från ett svettigt Mallorca!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Utlottning!

Min styvmor Ulla - som har bloggen "Mitt lilla himmelrike" är en riktig pysselkvinna. Igår kom hon hem med dom här scrappade tändsticksaskarna. Eftersom en tändsticksask räcker ett år hemma hos mig så tänkte jag passa på att lotta ut den blåa. Jag drar vinnaren på onsdag. För att vara med i utlottningen vill jag bara att du skriver en kommentar i det här inlägget.

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).