Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 9 - och 10

Nu går det mest på rutin. Det är inte roligt, men det är heller inte så jobbigt. Men änden är nära och det i sig kan trigga suget. Det gäller att börja försiktigt att äta igen. Sallad, keso och lite lax/räkor, ungefär.

Centimetrarna i midjan har blivit färre. Det finns liksom inte mycket i den där kistan efter den här tiden, så jag låter mig inte luras, även om någon centimeter säkert beror på mindre fett.

Kilona har också minskat. Exakt hur det gått får du veta på fredag morgon, då jag väger mig och mäter mig som en avslutning på detta.

Snart fest med bästa brudarna!

Kommentarer

  1. Starkt jobbat - impad av din karaktär...
    - min är som bortblåst gällande mat just nu, måste alltså träna mer... mycket mer... *suck* ;-)

    SvaraRadera
  2. Säger detsamma,starkt jobbat! Jag har dragit ner lite på kalorierna sedan snart två veckor, känner mej i lite bättre form! Vill ju att bikinin ska komma på nu när semestern börjar!

    SvaraRadera
  3. Ååååååh vad du är duktig!!! Jag måste säga att jag blev ny- inspirerad av dig när jag läste hur du kämpar, så idag börjar jag (igen)! skrattar Men det blir inte shakes denna gången - bara mat men nyttigare och mindre portioner.

    Ha en härlig dag, sötaste du och jag bara äääälskar ditt långa vackra hår - supersnyggt blev det!!!

    Kraaaaaaaaaaam från ett svettigt Mallorca!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Optimist, javisst!

Jag är en gul person. En motivator. Bor i övre högra hörnet. Ni som gått ledarskapsutbildningar, gjort IDI-profiler eller andra personlighetstester vet vad det handlar om. Som ledare är jag inspirerande. Positiv till förändring. Glädje som drivkraft. Som mamma är jag kärleksfull men bestämd. Sprallig och intresserad. Som vän är jag omtänksam. Ärlig och bidrar med kunskap. Och så finns det naturligtvis en hel hoper negativa egenskaper inom den kategori människa jag mallats in i. De negativa sidorna vaknar ofta när jag möter min motpol. Min motpol heter processor. I mina ögon en skeptiker. En som ifrågasätter. En som säger nej före ja. Ett neggo helt enkelt. Som den gula motivatorn jag är kan jag visa hänsyn. Lyssnar ett tag. Vill gärna komma överens. Även med motpolen. Och det går så länge vi har tålamod med varandra. För det är precis lika svårt för motpolen. Jag upplevs som överentusiastisk och ogenomtänkt i dennes ögon. I mina ledarskapsutbildningar har jag ...