Fortsätt till huvudinnehåll

Saknad


Min man är på Sweden Rock Festival. Varje år åker han och tre av hans närmsta vänner. Nu börjar alla närma sig 35-40 års åldern och jag trodde kanske att intresset skulle svalna. Men musikintresse har ju inte något med ålder att göra. Hur som helst.
I år pratade vår son om att han ville följa med. På allvar. Jag försökte få honom att förstå att pappa inte är pappa på festivalen. Han är rockens lejonkung. Wille får som arvinge helt enkelt tagga till med polarna och åka i eget sällskap. När han är ungefär 25 år. Innan dess får han inte åka. Det sätter mamma P för. Eller nåt. Eh.
Hur som helst. Jag saknar min man. Barnens pappa. Den rockiga lejonkungen. Här på bild från Expressen.
Etiketter:

Kommentarer

  1. Ann-Sofie7 juni 2012 kl. 15:47

    Haha "När han är ungefär 25 år"

    Kram

    P.s Jag har bytt bloggadress btw :)

    SvaraRadera
  2. Susjos7 juni 2012 kl. 23:05

    Haha! Näe, jag förstår att han får vänta tills han blir 25 eller nåt!
    Och just det ,musikintresse har inget med ålder att göra! Rockens lejonkung kommer att åka många år till...eller hur?

    SvaraRadera
  3. Helena m. 47 juni 2012 kl. 23:13

    "Rockens Lejonkung"
    - underbart,
    fullkomligt underbart uttryckt Anna... :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
En kommentar
Läs mer

Utlottning!

Min styvmor Ulla - som har bloggen "Mitt lilla himmelrike" är en riktig pysselkvinna. Igår kom hon hem med dom här scrappade tändsticksaskarna. Eftersom en tändsticksask räcker ett år hemma hos mig så tänkte jag passa på att lotta ut den blåa. Jag drar vinnaren på onsdag. För att vara med i utlottningen vill jag bara att du skriver en kommentar i det här inlägget.
12 kommentarer
Läs mer

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).
6 kommentarer
Läs mer