Fortsätt till huvudinnehåll

Donera ägg

Tanken slog mig idag när jag satt i bilen och kände att ägglossningen var igång. Varför i hela världen har jag inte donerat ägg? Så tänkte jag...
Jag har två barn men hade gärna haft fler, det ska jag sanningsenligt erkänna. I en familj med en hoper kids så kändes två barn rätt fjuttigt. Men min käre man ville och vill inte ha fler än två barn, och jag tvingar honom inte. Jag är överlycklig över de två jag har och har vant mig vid och uppskattar deras ökade självständighet.
Men varje månad när jag känner ägglossningen så tänker jag på dom som har svårt att få egna barn och här sitter jag och låter äggen glida ut i en blodsörja en gång i månaden. Varje ägglossning är ett slöseri. Jag var inne på en sida och läste på lite och ser att jag har bråttom. Helst ska man vara under 36 år. Det borde väl betyda att det gäller ända fram till 37-årsdagen? I så fall har jag fyra månader på mig att bestämma mig, anmäla mitt intresse och till sist eventuellt ge bort några ägg till bättre behövande.




Kommentarer

  1. Jag har, ärligt, aldrig tänkt den tanken... usch fy mig....

    SvaraRadera
  2. Rätt jobbigt med all hormoner man måste trycka i sig (för att stimulera att fler än ett ynka ägg lossar) Man blir rätt svullen och går upp i vikt också. Själva "äggplockningen" är inte heller någon höjdare. Till en syster skulle jag överväga det, inte annars, så egoistisk är jag...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har förstått att det är kämpigt med hormonbehandling. Det är väl en av sakerna som måste tänkas igenom både en och hundra gånger.

      Radera
  3. Jag har gått igenom flera hormonstimuleringar och äggplockningar vid IVF-behandling. Kan väl säga precis som ovanstående att det är ingen barnlek direkt. Tar både tid och engagemang plus att det är skitjobbigt för både kropp och själ. Men din tanke är ju fantastisk........

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch nej, jag har vänner som genomgått det också och det har varit så tufft att förhållanden varit nära att braka samman. Det måste tänkas igenom noga.

      Radera
  4. Min syster har donerat ägg och tre kvinnor har blivit befruktade. Visst är det jobbigt och ibland väldigt omständligt men det handlar om att kunna ge andra något som dom aldrig kommer kunna få utan en donators hjälp.

    SvaraRadera
  5. Det där inlägget värmdes...

    SvaraRadera
  6. Jag är en av de lyckliga som fått ett donerat ägg som resulterat i att jag idag har en fantastisk son :-) Jag är evigt tacksam till den givmilda kvinna som gjorde detta möjligt. Väljer du att donera ägg ger du någon en otroligt fin gåva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle vilja höra mer om er historia. Men förstår att du vill vara anonym. Kram :)

      Radera
  7. Tycker det är fantastiskt att det finns kvinnor som donerar ägg! För egen del hjälper det inte utan skulle behöva en livmoder! En ny egen eller en att "låna",men det får man ju inte i Sverige tyvärr! =(
    Men för att återgå till ämnet äggdonation så tycker jag det är stort och fantastiskt att det finns kvinnor som gör det! =)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Balansera tiden på nätet

En sexårig flicka sitter på en gunga. Men hon gungar inte. Hon sitter med näsan i en mobiltelefon. Scenen finns i en film på Facebook som delas flitigt. Filmen går ut på att visa scener ur vardagen där mobilen blir viktigare än det som sker runt omring oss. Jag tyckte det blev en smula överdrivet. Jag är en förespråkare av mobilitet, stora kontaktnät och uppkoppling dygnet runt. Fördelarna överväger nackdelarna. Alla tycker inte så. Fine. Men jag gör det.  Att när som helst kunna se tv-program, läsa nyheter, titta på kompisens semesterbilder, googla efter fakta eller shoppa kläder. Att jag råkar göra det via min mobil, gör det mig till en sämre och mer osocial människa? Har vi inte tittat på tv förr? Bläddrat i postordertidningar? Var vi mer sociala då bara för att vi inte tittade ned i en mobil?  Nej. Det är en snedvriden bild. Vi gör samma saker. Men genom vår mobil. Däremot har det tillkommit något som gör att vi tillbringar allt mer tid i mobilen. De sociala medie...

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...