Fortsätt till huvudinnehåll

Från blöjor till finnar

Från en kompromissvänlig pojke till en snabbväxande, uppnosig tonåring. Han ifrågasätter. Smäller i dörrar. Trycker fram överkroppen i attackställning och höjer rösten. Äldsta ungen fyller snart 14 år och har börjat visa sidor som tidigare inte varit framträdande.

I samtal om musik visar han sin långt framgående kunskap i ämnet "nya låtar". Småleende och med himlande ögon förklarar han att jag är sjukt efter med ny musik och att den där låten jag nyss lagt in på min Spotifylista är visset gammal.

Han sitter också inne med fakta om pepparkaksgubbar, SD och nationalsånger som är mer detaljerade än vad jag någonsin kunnat veta. Jag lyssnar intresserat och lägger in mina funderingar. Fakta jag i mitt yrke fått fram. Men se det duger inte. Det han läst eller hört är det senaste. Trots att hans mamma jobbar med nyheter. 

När polarna är hemma vill han visa upp vilken cool morsa han har genom att få mig att skratta och visa hur "ungdomlig" jag är. Han skojbråkar, kittlas eller retas - vilket kan vara kul - om vi är själva. När han har åskådare tar han i hårdare. Är ruffare. Och det får motsatt effekt - att jag tillslut får ge honom onda ögat och mentalt be honom backa.

Då är jag ändå skonad från de värsta utbrotten. Pappa Dennis däremot... hans tålamod testas till gränserna - varje dag. Och som den gamle elithandbollsspelaren han är Dennis, så ligger det inte för honom att förlora en fajt. Och där står dom. Mitt emot varandra tornar de upp sig. Wille snart lika stor som en vuxen. Dennis stor som en vuxen. Och samtidigt som blixtarna viner i luften kan jag inte låta bli att förundras. 

Vad hände med den lille snubben som gjorde oss till en treenighet när jag och Dennis bara var i 20-årsåldern? Killen som plockade varenda blomma han såg på vägen till dagis. Killen som med sina bruna ögon charmade skiten ur alla han mötte genom sin vänlighet. Killen som lyssnade fascinerat på mina berättelser och livsviktiga råd.

Idag kallas han "Bieber". Lägger upp bilder på Instagram och hoppas på många likes. Spelar hockey, men längtar till sommarens "Dreamhack". Fixar håret till perfektion och skaffar nya skärmlösen till mobilen varannan dag. Han pratar om att stänga in fisar i flaskor och Lamborghini Gallardo är bilen han ska köpa med pengar han tänkt tjäna genom extrajobb på McD när han fyller 15. Och han himlar åt mina råd.

Han behöver inte längre hållas i handen. Han klarar sig själv. Nästan. Och den där charmiga killen finns kvar. Han är bara lite äldre. Lite visare. Och lite drygare.


Kommentarer

  1. Jag känner igen det där :) mer med den äldste, som nu är inne på sitt 23:e år, än med den yngste, snart 16.

    SvaraRadera
  2. Fint skrivet vännen!
    Kram till dig
    Och ja... Det kom en tår när jag läste! :-)

    SvaraRadera
  3. Jättefint skrivet Anna! ♥

    SvaraRadera
  4. Fina älskade Wille... Jag saknar dig <3 // Elvis

    SvaraRadera
  5. Så fint skrivet.
    Vår dotter fyller ju 12 i sommar. Detta ständiga ifrågasättande och diskuterande. Envis som synden. Ska alltid ha sista ordet om det så är en dörr som smälls igen. Försöker krama henne ofta och peppa hennes självkänsla.
    Det är svårt för dem när liten blir stor.

    SvaraRadera
  6. Det är bitterljuvt när växer upp. :)
    Mina är snart vuxna liksom.
    Men det är härligt, att se hur de liksom skakar av sig barnpuppan och får vuxenvingar.
    Lite läskigt, men härligt!
    Kram!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

76 kg

Det är förskräckligt. Hur 17 gick det så här? Jo, med godsaker, vin och för lite träning. Nu är det naturligtvis ett par kilo vätska, men hallå... Jag är besviken på mig själv. Jag är som en missbrukare. När jag väl unnar mig så kan jag inte sluta. Det går aldrig att äta med måtta. När jag svullat i mig en godispåse kan jag sen öppna en påse ostbågar och toppa det med lite coca cola. Nej, det här går inte. Jag gav mig ut på en långpromenad. Dryga milen knallade jag. Det är ju trots allt träningen som jag måste komma igång med ordentligt igen. När jag hade en PT så kunde jag inte smita. Nu när jag kör själv är det lätt att boka av passet om något annat lockar. Och det går inte bara att småfjösa med någon timme här och där. Det måste bli rutin på skiten igen. Då, och bara då kan jag unna mig godsaker. Varje dag kommer jag bokföra min vikt här på bloggen. Jag vet att det finns motståndare till att väga sig varje dag. Men jag måste ha koll på hur kroppen svarar. Jag kommer också mäta b...

Tävling!

Julfester, glöggmingel och senare nyårsfest. Nu har du chansen att vinna en flaska "Pigga ögon" som sägs motverka mörka ringar under ögonen. Läs mer här. Jag har tre flaskor som skall hitta nya ägare. Flaskorna köpte jag till bröllopet och skulle lottats ut på festen. Men jag tänkte att ni alla skulle få chansen istället! För att tävla gör du detta: 1. Kommentera här 2. Tipsa om tävlingen på blogg/Facebook/Twitter 3. Följ min blogg - om du vill! ;) Jag drar vinnaren på söndag kväll - klockan 18.00. Då kan ni ha era flaskor i brevlådan lagom till julfesterna nästa vecka.

Jag vacklar...

Ingen vikt och stegstatus idag. Jag har tappat fokus. Jag har ingen PT som härjar på mig och det hade stor inverkan på mig. Nu har jag ett sådant oerhört sug efter sötsaker så det är inte klokt. Det känns inte roligt alls. Jag vet att jag är i en svacka. Ups n downs. Ni vet hur det är. Jag lär resa mig, men jag behöver kanske ett och annat peppande ord på vägen...lämna gärna det om du vill.