Vet ni vad jag gör? Jag kör en kickstart för att komma i fas med kost och träning igen. Det suger fett, och jag frågar mig varje gång varför jag släpper taget. Jag har inget bra svar.
Jag är däremot nöjd med att jag inte låter det gå FÖR långt tillbaka i träsket. Jag har hittat min gräns och den passerar jag inte. Jag snackar om kilon alltså.
Men nu var jag nära gränsen igen. Klänningarna började kännas strama, brallorna knep runt höfterna och sinnesstämningen var i allmänhet rätt låg. Jag blir sådan när jag inte tränar. Orkeslös.
Så jag tog mig i kragen den här veckan och jag har precis ätit en skål med keso och blåbär. Ska snart ut och springa.
Den här dagen. Dag 3. Det är dagen då allt ska gå lättare. Jag är inte helt överens med den bilden. Dag 3 är dagen då jag ofta ger upp. Det är då jag tänker:
"Äh, en glass hit eller dit, jag har ju varit nyttig hela dagen i övrigt"
"Ett glas vin vore gott. Ett glas skadar inte"
Och det är klart. Så ska jag ju kunna tänka framöver. När jag tränar mer än jag käkar. Men där har jag inte befunnit mig sista månaderna. Jag har ätit precis så mycket som jag gör av med. Möjligen har jag ätit lite till. Det märks ju på passformen i kläderna. Och för att komma igång snabbt så kör jag en kickstart. Jag måste loosa några kilon innan jag kan gå i gång med löpningen. Men när jag börjar springa igen. DÅ kommer jag kunna äta en glass eller dricka ett glas vin. Det är dit jag ska. Men jag är inte där än.
Känner så väl igen mej....
SvaraRaderaHeja du!!!
Känner också igen mig, alltför väl...
SvaraRaderahar varit djuuuupt nere de senaste månaderna, men tror jag är på väg upp igen, motivationsmässigt alltså, vikten hoppas jag ska dyka nedåt...
Motivationen tittade oväntat fram i morse, nu gäller det bara att hålla fast den
;-)
Här är en till som känner igen vartenda ord av det du skriver.. förutom springningen då, för det gör jag absolut inte ;-)
SvaraRadera