Fortsätt till huvudinnehåll

Inga jävla smileys

Smileys, utropstecken, hjärtan, hm, mmm, hihi och haha. Alla används för att sätta an en stämning i det meddelande du författar - oavsett om det är Facebook eller i ett sms.
Men de används inte av alla. För ska vi vara ärliga så är det inte korrekt att göra så. I början kunde jag i ren irritation ta bort någon från mitt flöde om personen i fråga hade ett meddelande likt detta.

Åååååååååå, va ja äääälskar första kaffe tåren!!!!!! <3 <3 <3 <3

Inte nog med att personen särskriver och har diagnostiseras som vokalmissbrukare. Personen avslutar dessutom med en massa utropstecken och hjärtan. Jeez.

Jag var anti-smiley. 

Men min irritation är som bortblåst. Det finns andra saker som kräver mitt engagemang mer än detta. Och om sanningen ska fram. Det finns ju ingen som tvivlar på en sådan persons sinnesstämning. Tänk om det istället hade stått:

Jag älskar första kaffetåren. 

Visst känns det lite konstigt? Ironi? Menar personen allvar? Älskar personen verkligen kaffetåren? Det är svårt att ana sinnesstämningen i ett sådant kort meddelande. 
Det är inte helt ovanligt att du hittar den sistnämnda statusraden hos en skolad medelålders person som nyligen skaffat konto på Facebook. Eller har jag fel?

Numera använder jag själv smileys, utropstecken och haha:anden i mina meddelanden. Men i lagom dos. Vi landar alltid där. I ordet lagom.

Jag älskar första kaffetåren! :)


Kommentarer

  1. Trillingnöten12 maj 2013 kl. 20:09

    Hahahaha! Du har så rätt när du säger att det är någon nybörjare på FB, säkert medelålders, som skulle skriva så där..."tyvärr" är det bara att acceptera att man använder språket på olika sätt beroende på VAR man skriver. Ett mail till en kompis eller ett mail till en chef eller en myndighet ser ju helt olika ut i formen, och så bör det vara. Jag hoppas bara att "dagens ungdom" får lära sig det i skolan :) (Ja, jag är lärare och kämpar för det! hehe) Men det tror jag. Ungdomar är smarta.

    SvaraRadera
  2. maria13 maj 2013 kl. 08:54

    Jag får skäll av mina ungdomar (unga vuxna). De tycker att jag ska lägga till smileys eftersom jag "låter arg" i mina kortfattade sms.... Svårt det där. (Och så ville jag lägga till en smiley här för att visa att jag är glad över att ha besökt dig idag)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
En kommentar
Läs mer

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...
Skicka en kommentar
Läs mer

Optimist, javisst!

Jag är en gul person. En motivator. Bor i övre högra hörnet. Ni som gått ledarskapsutbildningar, gjort IDI-profiler eller andra personlighetstester vet vad det handlar om. Som ledare är jag inspirerande. Positiv till förändring. Glädje som drivkraft. Som mamma är jag kärleksfull men bestämd. Sprallig och intresserad. Som vän är jag omtänksam. Ärlig och bidrar med kunskap. Och så finns det naturligtvis en hel hoper negativa egenskaper inom den kategori människa jag mallats in i. De negativa sidorna vaknar ofta när jag möter min motpol. Min motpol heter processor. I mina ögon en skeptiker. En som ifrågasätter. En som säger nej före ja. Ett neggo helt enkelt. Som den gula motivatorn jag är kan jag visa hänsyn. Lyssnar ett tag. Vill gärna komma överens. Även med motpolen. Och det går så länge vi har tålamod med varandra. För det är precis lika svårt för motpolen. Jag upplevs som överentusiastisk och ogenomtänkt i dennes ögon. I mina ledarskapsutbildningar har jag ...
Skicka en kommentar
Läs mer