Stora underbara unge

                              

Han såg ut som en sköldpadda när han precis lärt sig sitta. Smal hals och ett guppande huvud längst upp. 

Som treåring älskade han att plocka blommor åt mig. Han ville gärna snacka om alla stora stenar vi gick förbi och funderade över varför änglar inte fastade i träden när de åkte upp till himlen. Han rabblade alfabetet flytande och tecknade bättre än mig. Som treåring. 

I sexårsåldern skulle han bli kock eller jobba på Tekniska verken. Hockeyn som han spelat sen samma ålder har aldrig tagit tag i honom. 

Han har alltid haft lätt för skolan. I sjuan ville han börja NO-profil på Berzan. Han kom in.

Under alla år har han visat förmågan att ta ansvar för sina egna beslut och engagerat sig precis så mycket i skolan att han fått bästa resultat. 

Men nu händer något. Han växer. Axlarna breddas. Musklerna börjar synas. Mörka fjun på överläppen. Och han har växt om mig. Det är ju i sig ingen bedrift... Men han genomgår en förvandling på många sätt. 

Det är inte längre jag som stoppar om honom och säger godnatt. Det är han som kommer in till mig och kramar om och säger godnatt. Redan när jag hör honom i trappan så drar jag upp täcket till hakan. Han blir besvärad av att se mina bara bröst. Han uppfattar alla sexuella antydningar i skämt och tycker jag är extremt pinsam. 

En vän med äldre barn garvade åt mig när jag sa att vi fortfarande har en bra relation, den här killen och jag. "Du har ingen aning. Det har inte börjat än. Fester, sena kvällar, utbrott. Men var lugn. Han kommer tillbaka, men kanske inte förrän i 18-årsåldern", sa vännen. 

Men jag kontrar. Jag tror inte alla tonåringar följer mallen. Min 14-åring kommer fortfarande in till mamma på kvällen och kramar om och säger godnatt. Ha! Så kommer det alltid vara. Jag vill det. Gode Gud väx inte ifrån mig unge.