Fortsätt till huvudinnehåll

Jag snokar runt

Mobil, ipad och dator. Var jag än går är jag uppkopplad. Det har jag skrivit om tidigare. Men vad jag inte skrivit om är varför jag är uppkopplad. Hur mycket jag än gillar mina följare på FB och Twitter så har jag en dold agenda.

Jag snokar. Inte på ett negativt sätt. Jag letar trender. Snackisar. Sådant som ni tycker är intressant just för dagen.
Klockan 06.00 på morgonen kollar jag nattrapporten från kvällsgänget på Corren. Där står vad som hänt under senkvällen och natten. Om det varit fel på tryckeriet eller om det ligger något intressant tips och väntar till dagen.

Sen går jag in på Twitter. Kollar om någon skrivit något till mig. Svarar. Kollar SR, TV4, Aftonbladet och andra mediekällor. Gärna via länkar i Twitter. Men jag tar också en kik (nej inte appen) på deras hemsidor, ifall de inte har Twittrat ut länkar.

Sen går jag in på Facebook där jag i högre grad hittar det allmänna snacket. Det är mer personligt än Twitter. Jag får en känsla för vilka saker ni bryr er om.

Instagram får ett besök också. Klicka i några likes och ger mig tillbaka till Twitter, där någon säkert svarat på mitt "godmorgon". Det är viktigt med artighet, även där.

När allt detta är avklarat går jag på toan.

Klockan 07.30 sitter jag på min jobbstol och kan då ha ett hundratal nya mejl. Tips och pressmeddelanden. Jag försöker gå igenom dom ett efter ett. Gör en snabb bedömning innan jag skickar mejlet vidare till en reporter som med sin expertis arbetar upp det till en nyhet som vi sen publicerar.

Flödet fortsätter under hela dagen plus våra egna idéer som kräver engagemang. Vi hjälps åt. Värderar. Prioriterar. Beslutar. Däremellan försöker jag få tid till artigheten. Ni vet. Hej, hej på Twitter och Facebook. Ni är trots allt dom som ska konsumera våra nyheter. Ni är viktiga. Det är hos er det börjar. Via flödet klockan 06.00 på morgonen. I mitt huvud, och i kollegornas huvuden. För det är likadant hos dom. En del är bara bättre på att stänga av på tider som inte är arbetstid. Det har jag inte lärt mig än.

Nu ska jag in och snoka lite på Facebook och Twitter. Ses där. Hej hej.

Kommentarer

  1. Gafflan16 maj 2013 kl. 22:19

    Personligen känner jag mig stressad av att vara för mycket uppkopplad men så har jag inte samma jobb som du har. Då är det viktigt att kolla runt och se vad som hänt eller händer. Fast å andra sidan läser jag på nyhetssajter, bloggar, FB-statusar, mejlar, kollar vad som twittras eller instagramas. Så jo nog är man uppkopplad alltid. :)
    Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
En kommentar
Läs mer

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...
Skicka en kommentar
Läs mer

Optimist, javisst!

Jag är en gul person. En motivator. Bor i övre högra hörnet. Ni som gått ledarskapsutbildningar, gjort IDI-profiler eller andra personlighetstester vet vad det handlar om. Som ledare är jag inspirerande. Positiv till förändring. Glädje som drivkraft. Som mamma är jag kärleksfull men bestämd. Sprallig och intresserad. Som vän är jag omtänksam. Ärlig och bidrar med kunskap. Och så finns det naturligtvis en hel hoper negativa egenskaper inom den kategori människa jag mallats in i. De negativa sidorna vaknar ofta när jag möter min motpol. Min motpol heter processor. I mina ögon en skeptiker. En som ifrågasätter. En som säger nej före ja. Ett neggo helt enkelt. Som den gula motivatorn jag är kan jag visa hänsyn. Lyssnar ett tag. Vill gärna komma överens. Även med motpolen. Och det går så länge vi har tålamod med varandra. För det är precis lika svårt för motpolen. Jag upplevs som överentusiastisk och ogenomtänkt i dennes ögon. I mina ledarskapsutbildningar har jag ...
Skicka en kommentar
Läs mer