Fortsätt till huvudinnehåll

Jag snokar runt

Mobil, ipad och dator. Var jag än går är jag uppkopplad. Det har jag skrivit om tidigare. Men vad jag inte skrivit om är varför jag är uppkopplad. Hur mycket jag än gillar mina följare på FB och Twitter så har jag en dold agenda.

Jag snokar. Inte på ett negativt sätt. Jag letar trender. Snackisar. Sådant som ni tycker är intressant just för dagen.
Klockan 06.00 på morgonen kollar jag nattrapporten från kvällsgänget på Corren. Där står vad som hänt under senkvällen och natten. Om det varit fel på tryckeriet eller om det ligger något intressant tips och väntar till dagen.

Sen går jag in på Twitter. Kollar om någon skrivit något till mig. Svarar. Kollar SR, TV4, Aftonbladet och andra mediekällor. Gärna via länkar i Twitter. Men jag tar också en kik (nej inte appen) på deras hemsidor, ifall de inte har Twittrat ut länkar.

Sen går jag in på Facebook där jag i högre grad hittar det allmänna snacket. Det är mer personligt än Twitter. Jag får en känsla för vilka saker ni bryr er om.

Instagram får ett besök också. Klicka i några likes och ger mig tillbaka till Twitter, där någon säkert svarat på mitt "godmorgon". Det är viktigt med artighet, även där.

När allt detta är avklarat går jag på toan.

Klockan 07.30 sitter jag på min jobbstol och kan då ha ett hundratal nya mejl. Tips och pressmeddelanden. Jag försöker gå igenom dom ett efter ett. Gör en snabb bedömning innan jag skickar mejlet vidare till en reporter som med sin expertis arbetar upp det till en nyhet som vi sen publicerar.

Flödet fortsätter under hela dagen plus våra egna idéer som kräver engagemang. Vi hjälps åt. Värderar. Prioriterar. Beslutar. Däremellan försöker jag få tid till artigheten. Ni vet. Hej, hej på Twitter och Facebook. Ni är trots allt dom som ska konsumera våra nyheter. Ni är viktiga. Det är hos er det börjar. Via flödet klockan 06.00 på morgonen. I mitt huvud, och i kollegornas huvuden. För det är likadant hos dom. En del är bara bättre på att stänga av på tider som inte är arbetstid. Det har jag inte lärt mig än.

Nu ska jag in och snoka lite på Facebook och Twitter. Ses där. Hej hej.

Kommentarer

  1. Gafflan16 maj 2013 kl. 22:19

    Personligen känner jag mig stressad av att vara för mycket uppkopplad men så har jag inte samma jobb som du har. Då är det viktigt att kolla runt och se vad som hänt eller händer. Fast å andra sidan läser jag på nyhetssajter, bloggar, FB-statusar, mejlar, kollar vad som twittras eller instagramas. Så jo nog är man uppkopplad alltid. :)
    Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli
Skicka en kommentar
Läs mer

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).
6 kommentarer
Läs mer

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.
Skicka en kommentar
Läs mer