Mobil, ipad och dator. Var jag än går är jag uppkopplad. Det har jag skrivit om tidigare. Men vad jag inte skrivit om är varför jag är uppkopplad. Hur mycket jag än gillar mina följare på FB och Twitter så har jag en dold agenda.
Jag snokar. Inte på ett negativt sätt. Jag letar trender. Snackisar. Sådant som ni tycker är intressant just för dagen.
Klockan 06.00 på morgonen kollar jag nattrapporten från kvällsgänget på Corren. Där står vad som hänt under senkvällen och natten. Om det varit fel på tryckeriet eller om det ligger något intressant tips och väntar till dagen.
Sen går jag in på Twitter. Kollar om någon skrivit något till mig. Svarar. Kollar SR, TV4, Aftonbladet och andra mediekällor. Gärna via länkar i Twitter. Men jag tar också en kik (nej inte appen) på deras hemsidor, ifall de inte har Twittrat ut länkar.
Sen går jag in på Facebook där jag i högre grad hittar det allmänna snacket. Det är mer personligt än Twitter. Jag får en känsla för vilka saker ni bryr er om.
Instagram får ett besök också. Klicka i några likes och ger mig tillbaka till Twitter, där någon säkert svarat på mitt "godmorgon". Det är viktigt med artighet, även där.
När allt detta är avklarat går jag på toan.
Klockan 07.30 sitter jag på min jobbstol och kan då ha ett hundratal nya mejl. Tips och pressmeddelanden. Jag försöker gå igenom dom ett efter ett. Gör en snabb bedömning innan jag skickar mejlet vidare till en reporter som med sin expertis arbetar upp det till en nyhet som vi sen publicerar.
Flödet fortsätter under hela dagen plus våra egna idéer som kräver engagemang. Vi hjälps åt. Värderar. Prioriterar. Beslutar. Däremellan försöker jag få tid till artigheten. Ni vet. Hej, hej på Twitter och Facebook. Ni är trots allt dom som ska konsumera våra nyheter. Ni är viktiga. Det är hos er det börjar. Via flödet klockan 06.00 på morgonen. I mitt huvud, och i kollegornas huvuden. För det är likadant hos dom. En del är bara bättre på att stänga av på tider som inte är arbetstid. Det har jag inte lärt mig än.
Nu ska jag in och snoka lite på Facebook och Twitter. Ses där. Hej hej.
Jag snokar. Inte på ett negativt sätt. Jag letar trender. Snackisar. Sådant som ni tycker är intressant just för dagen.
Klockan 06.00 på morgonen kollar jag nattrapporten från kvällsgänget på Corren. Där står vad som hänt under senkvällen och natten. Om det varit fel på tryckeriet eller om det ligger något intressant tips och väntar till dagen.
Sen går jag in på Twitter. Kollar om någon skrivit något till mig. Svarar. Kollar SR, TV4, Aftonbladet och andra mediekällor. Gärna via länkar i Twitter. Men jag tar också en kik (nej inte appen) på deras hemsidor, ifall de inte har Twittrat ut länkar.
Sen går jag in på Facebook där jag i högre grad hittar det allmänna snacket. Det är mer personligt än Twitter. Jag får en känsla för vilka saker ni bryr er om.
Instagram får ett besök också. Klicka i några likes och ger mig tillbaka till Twitter, där någon säkert svarat på mitt "godmorgon". Det är viktigt med artighet, även där.
När allt detta är avklarat går jag på toan.
Klockan 07.30 sitter jag på min jobbstol och kan då ha ett hundratal nya mejl. Tips och pressmeddelanden. Jag försöker gå igenom dom ett efter ett. Gör en snabb bedömning innan jag skickar mejlet vidare till en reporter som med sin expertis arbetar upp det till en nyhet som vi sen publicerar.
Flödet fortsätter under hela dagen plus våra egna idéer som kräver engagemang. Vi hjälps åt. Värderar. Prioriterar. Beslutar. Däremellan försöker jag få tid till artigheten. Ni vet. Hej, hej på Twitter och Facebook. Ni är trots allt dom som ska konsumera våra nyheter. Ni är viktiga. Det är hos er det börjar. Via flödet klockan 06.00 på morgonen. I mitt huvud, och i kollegornas huvuden. För det är likadant hos dom. En del är bara bättre på att stänga av på tider som inte är arbetstid. Det har jag inte lärt mig än.
Nu ska jag in och snoka lite på Facebook och Twitter. Ses där. Hej hej.
Personligen känner jag mig stressad av att vara för mycket uppkopplad men så har jag inte samma jobb som du har. Då är det viktigt att kolla runt och se vad som hänt eller händer. Fast å andra sidan läser jag på nyhetssajter, bloggar, FB-statusar, mejlar, kollar vad som twittras eller instagramas. Så jo nog är man uppkopplad alltid. :)
SvaraRaderaKram