Ljudet av ben som krossas

Kalla mig gärna städtant. Jag har inte gjort annat de sista dagarna - känns det som. Jag tog ledigt från jobbet för att komma ifatt hemma, och nu äntligen känner jag mig tillfreds här hemma igen.
Hallen dräller inte av väskor, skor och jackor. Klädkorgarna i tvättstugan dignar inte av innehåll. Golven är fria från smulor och grus.

Och ni vet den där känslan av att strosa runt i ett nystädat hem? Ren tillfredsställelse. Och när jag med en gin och tonic i handen går in i tvättstugan för att hänga upp sista tvätten så hör jag katten jama olycksbådande.

Det låter lite som om han är vårkåt. Ni som har katt vet vad jag menar. Men lätet kan också betyda något annat...
När jag öppnar dörren är jag på vippen att trampa på en av de största åkersorkarna jag sett.
Min katt tittar skamset på mig. Ja, jag tolkar blicken så men den kan lika gärna vara en "dra åt helvete och lämna mitt byte ifred"-blick. Hur som helst är djuret dött. Ibland tenderar dom att bara vara halvdöda.

I vanliga fall skulle jag sopat upp eländet och kastat ut döingen. Men jag orkar inte. Jag låter katten hållas. Jag hytter bara med näven och härjar lite. Och när jag vänder mig om och stänger dörren hör jag hur benen i döingens kropp krossas när katten hugger in på måltiden. Efteråt syns inte ett spår. Men jag skurar lite extra just där måltiden ägt rum.

På tal om något annat. Imorgon är det tjejfest. Woop woop.