Fortsätt till huvudinnehåll

Sträva mot lycka

Miss Li har en låt som heter "The room". Den är melankolisk och mörk. I tonerna. Men texten... Den är vacker.

Miss Li – The Room

Den handlar om att gå mot en ljusare plats. En lycklig plats. Där solen skiner. Där vi mår bra. Att gå mot lyckan är kanske en av våra starkaste drivkrafter. Men lycka är flyktigt. Att få beröm från chefen, se barnet ta sina första steg, orka springa en mil, få en kram av en kär vän, se sin älskade i ögonen... vi tillåter oss att känna oss lyckliga. En liten stund.  

Men lycka är flyktigt.

Vardagens tyngder lägger sig på lyckan. Hämta, lämna, deadlines, dessa jävla deadlines, passa tågtiden,  laga mat, hinna till träningen, åka till tippen, köpa gåbort-present, vaxa benen, kratta löven, läsa läxor, torka O´boy-ränder från skåpen, glöm inte köpa kattmat, fredagssexa, hälsa på gamla farfar...

När ska du hinna vara lycklig? Schemat är fullproppat. Och inga resor har du råd med. Men gör då så här istället. Försök se lyckan i tyngderna. Njut av stunderna i bilen med barnen som hämtats från träningen. Ge dom en varm kram, se dom i ögonen och säg att du älskar dom. Känn glädjen över att ha ett jobb som ger dig utmaningar. Möt dina kollegor med ett jävlar anamma. Andas frisk höstluft när du krattar dina jävla löv och le mot en främling vid hyllan med kattmat...

Till sist. Våga välja bort det som inte ger energi. Det är det svåra.

Men hey! Det är ju en ny utmaning! Vilken lycka att ha något nytt att sätta tänderna i.





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.