Fortsätt till huvudinnehåll

Sträva mot lycka

Miss Li har en låt som heter "The room". Den är melankolisk och mörk. I tonerna. Men texten... Den är vacker.

Miss Li – The Room

Den handlar om att gå mot en ljusare plats. En lycklig plats. Där solen skiner. Där vi mår bra. Att gå mot lyckan är kanske en av våra starkaste drivkrafter. Men lycka är flyktigt. Att få beröm från chefen, se barnet ta sina första steg, orka springa en mil, få en kram av en kär vän, se sin älskade i ögonen... vi tillåter oss att känna oss lyckliga. En liten stund.  

Men lycka är flyktigt.

Vardagens tyngder lägger sig på lyckan. Hämta, lämna, deadlines, dessa jävla deadlines, passa tågtiden,  laga mat, hinna till träningen, åka till tippen, köpa gåbort-present, vaxa benen, kratta löven, läsa läxor, torka O´boy-ränder från skåpen, glöm inte köpa kattmat, fredagssexa, hälsa på gamla farfar...

När ska du hinna vara lycklig? Schemat är fullproppat. Och inga resor har du råd med. Men gör då så här istället. Försök se lyckan i tyngderna. Njut av stunderna i bilen med barnen som hämtats från träningen. Ge dom en varm kram, se dom i ögonen och säg att du älskar dom. Känn glädjen över att ha ett jobb som ger dig utmaningar. Möt dina kollegor med ett jävlar anamma. Andas frisk höstluft när du krattar dina jävla löv och le mot en främling vid hyllan med kattmat...

Till sist. Våga välja bort det som inte ger energi. Det är det svåra.

Men hey! Det är ju en ny utmaning! Vilken lycka att ha något nytt att sätta tänderna i.





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Utlottning!

Min styvmor Ulla - som har bloggen "Mitt lilla himmelrike" är en riktig pysselkvinna. Igår kom hon hem med dom här scrappade tändsticksaskarna. Eftersom en tändsticksask räcker ett år hemma hos mig så tänkte jag passa på att lotta ut den blåa. Jag drar vinnaren på onsdag. För att vara med i utlottningen vill jag bara att du skriver en kommentar i det här inlägget.

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).