Fortsätt till huvudinnehåll

Genom linsen syns jag

Linslus har jag kallats. Ända sen barnsben. När alla kastade sig åt sidorna satt jag glatt kvar och log mot kameran. Men att stå i en studio. I lampornas sken som obarmhärtigt visar varje skavank. Då är jag inte lika kaxig. Jag vet vilka vinklar som jag gör mig bäst i. När min skelögdhet syns som minst och när rynkorna inte ter sig lika djupa. Jag bör fotas snett uppifrån. Inte för mycket. Det blir bara löjligt. Alla vet att man ser smalare ut och att det är därför man sträcker armen så högt man kan ovanför huvudet. Nej, lite lagom är bäst. Le lätt utan tänder eller smäll av ett tandleende så mungiporna inte tar sig längre upp. Det blir bäst. Så bra det kan bli. Men min erfarenhet är att fotografen ofta tycker tvärtom.
De vill fota mig underifrån. Exponera min vänstra sida. Vill ha mig till töntiga leenden av medelklass. Och jag har sällan känt mig nöjd när resultaten visats.

I tisdags skulle jag in i fotostudion. Annonsfotografering. "Var så där snygg som du brukar" sa min kontaktperson. Jahopp. Modellpepp big time. Men inne i studion. Framför den gröna skärmen. Där hände något. Fotografen bad mig visa min högra sida. Linsen fotade mig inte i några grodperspektiv. Och i luftströmmarna från en Carola-fläkt poserade jag för annonserbilderna.

Annonserna är till programmet jag ska leda med start den 24 mars. En vecka innan ska annonserna in i Corren och NT. Jag hoppas jag känner mig nöjd. Bilden nedan är en selfie. Som jag själv tog under plåtningen. Annonserna ska nämligen spela på programmets innehåll. Snackisar inom media. Typ selfies. Ni kommer få se resultatet när det är klart.
 
                                          

Kommentarer

  1. Ser fram emot att se fotografens bilder för de du har tagit själv är verkligen svinsnygga!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bloggträff!

Nu vill jag träffa er som läser min blogg! Jag vill att så många som möjligt följer med på en bloggträff här i Linköping som jag och Cornelia ordnar tillsammans. Datum: Fre 31/8 2012 Tid: ca 18.00 Plats: Linköping (detaljer kommer senare) Aktivitet: Vi äter och dricker gott tillsammans! Är du sugen? Anmäl ditt intresse genom att skriva en kommentar i det här inlägget eller mejla: anna.malmborg76@gmail.com Så här såg det ut när jag ordnade bloggträff sist!

Dag 1 av 50

73 kg (startvikt) I morse vägde jag mig. Det var inte roligt. Inte roligt alls. Hur i hela världen lyckas jag gå upp fem kg under jul- och nyår!? Jag vägde 73 kg! Nu vet jag att mycket är vätska. Som vanligt. Jag lägger lätt på mig vätska när jag äter kolhydrater och dricker rött. Idag är det 50 dagar kvar till Thailand. Då ska jag ha gått ned till 68 igen. Minst. Varje dag lägger jag ut vikten här. Så som jag gjorde back in the days. Hur ska jag lyckas? Genom att dra ned på kolhydraterna och ta bort sockret så mycket det går. Om jag är manisk? Nej. Allt ska ske på ett sunt vis. Ingen hets. Jag är nöjd med mitt liv , men jag gillar inte att vara svullen och känna mig trött. Energi - here i come!

Vikthets och bröllop

Ni som följt mig ett tag vet att jag inför det här bröllopet jobbat som en tok med att gå ned i vikt. Vissa perioder har det gått riktigt bra, för att i nästa stund balla ur fullständigt. Som ni förstår har ju alla i min närhet fått dras med mig och mina idéer. Mina kollegor inte minst. Så på bröllopet visade dom filmen - "En dag i Annas liv". Jag tänkte visa vissa delar av den här.  Några scener är av det slag att det inte passar sig för ett offentligt forum. Men ni kommer förstå grejen. I slutet av filmen får ni också se en del av vigseln. Vill bara poängtera att det är mitt skratt ni hör genom filmen. Jag lurade att tro att det skulle användas till ett tv-program. Icke. Det var till den här filmen. Håll till godo.