Fortsätt till huvudinnehåll

Genom linsen syns jag

Linslus har jag kallats. Ända sen barnsben. När alla kastade sig åt sidorna satt jag glatt kvar och log mot kameran. Men att stå i en studio. I lampornas sken som obarmhärtigt visar varje skavank. Då är jag inte lika kaxig. Jag vet vilka vinklar som jag gör mig bäst i. När min skelögdhet syns som minst och när rynkorna inte ter sig lika djupa. Jag bör fotas snett uppifrån. Inte för mycket. Det blir bara löjligt. Alla vet att man ser smalare ut och att det är därför man sträcker armen så högt man kan ovanför huvudet. Nej, lite lagom är bäst. Le lätt utan tänder eller smäll av ett tandleende så mungiporna inte tar sig längre upp. Det blir bäst. Så bra det kan bli. Men min erfarenhet är att fotografen ofta tycker tvärtom.
De vill fota mig underifrån. Exponera min vänstra sida. Vill ha mig till töntiga leenden av medelklass. Och jag har sällan känt mig nöjd när resultaten visats.

I tisdags skulle jag in i fotostudion. Annonsfotografering. "Var så där snygg som du brukar" sa min kontaktperson. Jahopp. Modellpepp big time. Men inne i studion. Framför den gröna skärmen. Där hände något. Fotografen bad mig visa min högra sida. Linsen fotade mig inte i några grodperspektiv. Och i luftströmmarna från en Carola-fläkt poserade jag för annonserbilderna.

Annonserna är till programmet jag ska leda med start den 24 mars. En vecka innan ska annonserna in i Corren och NT. Jag hoppas jag känner mig nöjd. Bilden nedan är en selfie. Som jag själv tog under plåtningen. Annonserna ska nämligen spela på programmets innehåll. Snackisar inom media. Typ selfies. Ni kommer få se resultatet när det är klart.
 
                                          

Kommentarer

  1. Ser fram emot att se fotografens bilder för de du har tagit själv är verkligen svinsnygga!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Vikthets och bröllop

Ni som följt mig ett tag vet att jag inför det här bröllopet jobbat som en tok med att gå ned i vikt. Vissa perioder har det gått riktigt bra, för att i nästa stund balla ur fullständigt. Som ni förstår har ju alla i min närhet fått dras med mig och mina idéer. Mina kollegor inte minst. Så på bröllopet visade dom filmen - "En dag i Annas liv". Jag tänkte visa vissa delar av den här.  Några scener är av det slag att det inte passar sig för ett offentligt forum. Men ni kommer förstå grejen. I slutet av filmen får ni också se en del av vigseln. Vill bara poängtera att det är mitt skratt ni hör genom filmen. Jag lurade att tro att det skulle användas till ett tv-program. Icke. Det var till den här filmen. Håll till godo. 

Hon vandrade vidare

En varm sommardag stod du på verandan med armarna utsträckta i ett välkomnande. Du kramade mig hårt och bad mig vinka hej då till mamma. Du la handen på min axel och ledde in mig i köket där köttgrytan puttrade på spisen.  När vi ätit åkte vi ut med båten. Salta skärgårdsdofter. Du satt i fören och log. Min flytväst var för stor och luktade illa, men att få slippa var inte ett alternativ för dig.  Näten lades i och vi tog oss tillbaka till bryggan. Din trygga hand och hjälpte mig upp på fast mark. På knastrande grusvägar gick vi tillbaka till huset. Jag stannade i trädgården. Drog upp en morot som jag sköljde i trädgårdsslangen på sidan av huset. Knaprande gick jag vidare och tittade på sommartavlan.  Insekter som surrar, dofter av svensk sommar, kor som råmar på avstånd, solen på väg ned. När kvällen kommer samlas vi vid TV:n. Jag sitter i ditt knä och du övar bokstaven "r" med mig. Jag försöker. Och misslyckas. Och försöker igen. Du visar tålmodigt vägen och ...