Fortsätt till huvudinnehåll

Längre ögonfransar

Det är inte alla som har vänner som Belle. Men det har jag. Hon fixar längre ögonfransar på mig. Ni vet att det är rätt vanligt det här med att förlänga fransarna? Bara idag har jag pratat med tre personer som har det.

Jag har det inte så ofta. Jag har haft det två gånger hittills. Första gången höll det i tre veckor. Andra gången höll det i två veckor. Det är ju lite knepigt det där, för man vet ju inte var i livslängden ens egna fransar befinner sig.

Man fäster helt enkelt en liten frans på den egna fransen. När ens egen trillar så trillar även extrafransen. En normal skandinav har mellan 50-70 fransar. Så det är lite pillande för den som ska sätta dit dom.


Om det sliter eller förstör dom egna fransarna? Inte vad jag märkt. Däremot har jag varit noga med att ta bort dom på rätt sätt istället för att dra bort dom en och en, som jag vet att en del gör. Och vad är då rätt sätt? Jo, att gå till den som satt dit dom och låta den personen använda sina produkter för att lösa upp limmet. Det finns kanske andra metoder man kan göra hemma. Men jag kan lika gärna göra det över en fika hos Belle. Problemet är bara att jag inte ser henne när jag fikar (bomullstussar på ögonen).




Kommentarer

  1. Jag har en arbetskamrat som gjorde förlängning för ett tag sedan, nu när hennes trillat av (nästan alla) så är hennes egna mycket kortare än innan. De är t o m kortare än underfransarna. Vet du om det är vanligt? Hon är lite fundersam på om det var en seriös en som satte på dom..
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, nej det har jag aldrig hört talas om. Kan hon ha reagerat på limmet kanske? Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Optimist, javisst!

Jag är en gul person. En motivator. Bor i övre högra hörnet. Ni som gått ledarskapsutbildningar, gjort IDI-profiler eller andra personlighetstester vet vad det handlar om. Som ledare är jag inspirerande. Positiv till förändring. Glädje som drivkraft. Som mamma är jag kärleksfull men bestämd. Sprallig och intresserad. Som vän är jag omtänksam. Ärlig och bidrar med kunskap. Och så finns det naturligtvis en hel hoper negativa egenskaper inom den kategori människa jag mallats in i. De negativa sidorna vaknar ofta när jag möter min motpol. Min motpol heter processor. I mina ögon en skeptiker. En som ifrågasätter. En som säger nej före ja. Ett neggo helt enkelt. Som den gula motivatorn jag är kan jag visa hänsyn. Lyssnar ett tag. Vill gärna komma överens. Även med motpolen. Och det går så länge vi har tålamod med varandra. För det är precis lika svårt för motpolen. Jag upplevs som överentusiastisk och ogenomtänkt i dennes ögon. I mina ledarskapsutbildningar har jag ...