Fortsätt till huvudinnehåll

Blondinbella i bikini

Av en slump klickade jag in mig på Blondinbellas blogg. Jag scrollade ned lite och kikade på bilderna. Hon var visst utomlands. På ett kryssningsfartyg. Snygga långklänningar och färgglada drinkar. "Hon verkar leva ett riktigt lyxliv", tänkte jag.

Sen kommer jag till den här bilden:

Skärmdump från Blondinbellas inlägg. 

Titta på den ett tag. Vad tänker du? Själv tänkte jag. "Hon ser ut som jag. Fast utan bristningar". Bilden gjorde mig glad. Jag drog faktiskt nästan en suck av lättnad. Vikthetsen tedde sig helt plötsligt inte så viktig. Den här kvinnan är ju skitsnygg, men hon har uppenbart inte storlek 36 under de där vackra klänningarna. 

Hon är också modig. För shit, så mycket skit hon fick på det här inlägget. Skit av kvinnor som tycker hon legitimerar fetma. Att hon förespråkar övervikt för att vara välmående. Det är sorgligt för hennes budskap är inte att man ska sträva efter hennes kropp - utan efter att må bra i den kropp du blivit tilldelad. 

Så tänker jag peppa mig själv nu sista veckan innan Thailandsresan. Vill du se hela Blondinbellas inlägg så kan du klicka på länken under bilden.




Kommentarer

  1. Härligt befriande tänkte jag när jag såg bilden igår. (Jag som också ska till Thailand om några veckor och har lite bikiniångest...)
    Och så tänkte jag att hon måste vara stark - annars kommer hon ju knäckas av alla elakheter.

    Varför måste folk överhuvudtaget ha åsikter om ens kropp, och om de då har det VARFÖR måste de skriva dessa åsikter?
    Känns så absurt.
    Jag skulle aldrig gå in på någons blogg och skriva något negativt om den personens kropp och utseende.
    Oavsett form.
    Sjukt ouppfostrat tycker jag.

    SvaraRadera
  2. Trilla in på blondinbellas blogg häromveckan och just den bilden. Och jag är full av beundran av Isabelle som vågar ta steget inte ens vi vuxna vågar. Hon står upp för sin kropp, försöker få oss att förstå att styrkan kommer inifrån. Kan låta klyschigt men va f- hon har ju rätt!
    Vacker ambitiös och frmgångsrik tjej. DE borde va sådant man har som förebild. Inte förstörda ohälsosamma kroppar likt Kissie. För att behålla spåret på bloggar.

    SvaraRadera
  3. Den tjejen är stark och en sann förebild. Tänk om man varit så klok när man var i hennes ålder. Så mycket ångest man sluppit genom åren!

    SvaraRadera
  4. Här är en till som kommer gå omkring i vit och sjukt otränad kropp i Thailand om ett par veckor. Orka bry sig liksom!

    SvaraRadera
  5. Jag hoppas bara hon läser din blogg och tar till sig det du skriver. Så fint skrivet av en klok och vacker kvinna. // Lena B

    SvaraRadera
  6. Underbart gjort av henne! Hon är ju jättefin!

    Och ni med viktnojja för ett par kilo hit och dit och tror att ni blir lyckligare "sen" - jag lovar...när det ofattbara händer t.ex att sitta öga mot öga med en läkare som säger att du har cancer då är INTE kilon det första du tänker på.

    Tack Anna för att du postade bilden! Jag har haft en del förutfattade meningar om Blondinbella, men sett henne mycket på tv hos Malou och förstått att hon har många sunda idéer och är mycket företagsam.

    Ha en fin kväll!! Kram, Marléne

    SvaraRadera
  7. Fast ändå... både reaktioner av typen "blä vad tjock hon är" och "vad fin hon är, nu kan jag solbada med mindre ångest" visar på vår osunda fokus på kvinnors vikt och utseende. Om det vore ett inlägg av/med Fredrik Backman skulle vi fokuserat på det han skrivit till texten snarare än hans viktstatus, aktuell hårighet, eller vald färg på boxershorts...

    SvaraRadera
  8. Yes! Finally someone writes about polo ralph lauren.

    Stop by my homepage polo ralph lauren outlet

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Optimist, javisst!

Jag är en gul person. En motivator. Bor i övre högra hörnet. Ni som gått ledarskapsutbildningar, gjort IDI-profiler eller andra personlighetstester vet vad det handlar om. Som ledare är jag inspirerande. Positiv till förändring. Glädje som drivkraft. Som mamma är jag kärleksfull men bestämd. Sprallig och intresserad. Som vän är jag omtänksam. Ärlig och bidrar med kunskap. Och så finns det naturligtvis en hel hoper negativa egenskaper inom den kategori människa jag mallats in i. De negativa sidorna vaknar ofta när jag möter min motpol. Min motpol heter processor. I mina ögon en skeptiker. En som ifrågasätter. En som säger nej före ja. Ett neggo helt enkelt. Som den gula motivatorn jag är kan jag visa hänsyn. Lyssnar ett tag. Vill gärna komma överens. Även med motpolen. Och det går så länge vi har tålamod med varandra. För det är precis lika svårt för motpolen. Jag upplevs som överentusiastisk och ogenomtänkt i dennes ögon. I mina ledarskapsutbildningar har jag ...