Shit så trött jag är. Barnen också. Vi har sovit några timmar på hotell nr 1. Dennis har inte sovit en enda minut. Det blir lattjo ikväll. Här är klockan halv sex på eftermiddagen.
Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit. Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor. Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler. Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
Haha,jag kan också spreta på tårna!
SvaraRaderaJa usch så trött man blir av tidsskillnaderna. Men fy tusan vad det där ser skönt ut!
SvaraRaderaSnart är ni pigga igen- det blir man av solen :)
SvaraRaderaJag hatar dig.
SvaraRaderaNej anna så får man inte säga ;)
SvaraRaderaNjut och avundsjuk är jag också. Ser så härligt ut.
Nej usch det var dumt. Jag gillar Anna. När hon är i Sverige.
RaderaÅh vad härligt det ser ut!
SvaraRaderaDet ser ju helt underbart ut! Och vad gulligt att spreta med tårna!! Hahaha!
SvaraRadera