Fortsätt till huvudinnehåll

Kör du topless?


Om två dygn står vi på Arlanda och checkar in vårt bagage och 13 timmar senare är det dags att dra på sig bikinin nere i Thailand.
Jag läste att man i Thailand inte få bada topless. Det kan i värsta (bästa?) fall leda till böter eller fängelse.  Jag byter gärna bikiniöverdel och trosor lite då och då för att undvika tydliga brun/vita partier på min kropp. När jag ligger hemma i trädgården kan jag dra av mig överdelen, men utomlands eller på allmänna stränder har jag aldrig gjort det. Har du?




Kommentarer

  1. När jag var yngre gjorde jag det, men så råkade jag ut för soleksem på just bysten som både varade, savade och blödde så numera gör jag inte det...

    Sen är väl inte bysten så "fin och toppig" längre att jag har nån lust att låta de få se solljus. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Soleksem är inget vidare...det kan hända att jag får på armarna. Men det blir mest mindre utslag som kliar lite. Det du upplevt låter skitjobbigt!

      Radera
  2. Nope. ALdrig. Jag blir så lätt solbränd så jag är ändå randig hela sommaren, det räcker med att jag cyklar till jobbet i olika linnen för att se ut som en tiger....

    Sen kan Mollas kommentar för tio år sen spela in också kanske: men mamma- vilka LÅNGA tuttar du har?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så rara barn kan vara...;) Det har Thea sagt till mig också.

      Radera
  3. Nej, inte topless inte! Det var länge sedan, typ på Ibiza anno 1979!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha...ja, det känns lite "old" det där med topless.

      Radera
  4. En gång när jag var tolv solade jag topless i Danmark. Brände upp mig totalt, TOTALT! Men sen har jag inte gjort det. Det finns liksom ingen anledning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hua...det lät inte skönt. Men jag håller med. Varför ska man sola topless?

      Radera
  5. Inte de senaste 25 (!) åren... ha ha ha ;-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe...nej. Det känns som en 80-talsgrej. :)

      Radera
  6. Aldrig i mitt liv att jag solar topless. Jo, fresten, på balkongen på hotellet då vi bodde högst upp och hade NOLL insyn. Hemma i trädgården... nja tror inte grannarna skulle uppskatta det....

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.