Fortsätt till huvudinnehåll

Karga land


"Du uppskattar inte värmen när du inte upplever kyla"

Så brukar folk säga när jag säger att jag skulle kunna tänka mig en permanent flytt till varmare breddgrader. Och så kan det kanske vara. Men en sak är säker. I den här kylan fungerar jag inte som vanligt. Den sociala Anna går in i en slags dvala. Jag går på sparlåga. Använder så lite energi som möjligt för att överhuvudtaget överleva vintern. Det låter kanske drastiskt, och visst överdriver jag något men i sak stämmer det.
När folk på sommaren klagar över värmen så spatserar jag lycklig omkring och besväras inte det minsta. När vi är utomlands och alla vill ligga nära vattnet för att inte smälta bort kan jag ge mig ut på en shoppingrunda på solvarma gator.
Så när termometern visar -20 grader är jag mycket glad över att vi har ett digert vedförråd. Utan en brasa i detta vindpinade iskalla land, skulle jag redan flyttat till värmen. Men en vacker dag...





Kommentarer

  1. anna5 februari 2012 kl. 14:22

    Håller med dig. Kylan är överskattad tom av de som säger sig föredra värmen.

    SvaraRadera
  2. Anonym5 februari 2012 kl. 16:22

    Vad olika man kan va. Jag trivs som bäst på vintern och gömmer mig hellre undan stark sol och värme under sommaren. Men sen är jag född blekfis och bränner mig på nolltid och det här med att svettas har jag aldrig uppskattat =)

    SvaraRadera
  3. fam edman bagley5 februari 2012 kl. 22:27

    Nja. Hellre kallt o snö än blask o svart ute. Men det är klart. Allt med motto i mellanmjölkens land :-)
    Du må tro vad brasorna brunnit i helgen här oxå. Inget är skönare att efter en promenad ute få tina bort rimfrost i håret framför en go brasa och en Latte!!!
    Mmmmmm

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
En kommentar
Läs mer

Utlottning!

Min styvmor Ulla - som har bloggen "Mitt lilla himmelrike" är en riktig pysselkvinna. Igår kom hon hem med dom här scrappade tändsticksaskarna. Eftersom en tändsticksask räcker ett år hemma hos mig så tänkte jag passa på att lotta ut den blåa. Jag drar vinnaren på onsdag. För att vara med i utlottningen vill jag bara att du skriver en kommentar i det här inlägget.
12 kommentarer
Läs mer

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).
6 kommentarer
Läs mer