Fortsätt till huvudinnehåll

Karga land


"Du uppskattar inte värmen när du inte upplever kyla"

Så brukar folk säga när jag säger att jag skulle kunna tänka mig en permanent flytt till varmare breddgrader. Och så kan det kanske vara. Men en sak är säker. I den här kylan fungerar jag inte som vanligt. Den sociala Anna går in i en slags dvala. Jag går på sparlåga. Använder så lite energi som möjligt för att överhuvudtaget överleva vintern. Det låter kanske drastiskt, och visst överdriver jag något men i sak stämmer det.
När folk på sommaren klagar över värmen så spatserar jag lycklig omkring och besväras inte det minsta. När vi är utomlands och alla vill ligga nära vattnet för att inte smälta bort kan jag ge mig ut på en shoppingrunda på solvarma gator.
Så när termometern visar -20 grader är jag mycket glad över att vi har ett digert vedförråd. Utan en brasa i detta vindpinade iskalla land, skulle jag redan flyttat till värmen. Men en vacker dag...





Kommentarer

  1. Håller med dig. Kylan är överskattad tom av de som säger sig föredra värmen.

    SvaraRadera
  2. Vad olika man kan va. Jag trivs som bäst på vintern och gömmer mig hellre undan stark sol och värme under sommaren. Men sen är jag född blekfis och bränner mig på nolltid och det här med att svettas har jag aldrig uppskattat =)

    SvaraRadera
  3. Nja. Hellre kallt o snö än blask o svart ute. Men det är klart. Allt med motto i mellanmjölkens land :-)
    Du må tro vad brasorna brunnit i helgen här oxå. Inget är skönare att efter en promenad ute få tina bort rimfrost i håret framför en go brasa och en Latte!!!
    Mmmmmm

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.