Fortsätt till huvudinnehåll

Kör du topless?


Om två dygn står vi på Arlanda och checkar in vårt bagage och 13 timmar senare är det dags att dra på sig bikinin nere i Thailand.
Jag läste att man i Thailand inte få bada topless. Det kan i värsta (bästa?) fall leda till böter eller fängelse.  Jag byter gärna bikiniöverdel och trosor lite då och då för att undvika tydliga brun/vita partier på min kropp. När jag ligger hemma i trädgården kan jag dra av mig överdelen, men utomlands eller på allmänna stränder har jag aldrig gjort det. Har du?




Kommentarer

  1. När jag var yngre gjorde jag det, men så råkade jag ut för soleksem på just bysten som både varade, savade och blödde så numera gör jag inte det...

    Sen är väl inte bysten så "fin och toppig" längre att jag har nån lust att låta de få se solljus. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Soleksem är inget vidare...det kan hända att jag får på armarna. Men det blir mest mindre utslag som kliar lite. Det du upplevt låter skitjobbigt!

      Radera
  2. Nope. ALdrig. Jag blir så lätt solbränd så jag är ändå randig hela sommaren, det räcker med att jag cyklar till jobbet i olika linnen för att se ut som en tiger....

    Sen kan Mollas kommentar för tio år sen spela in också kanske: men mamma- vilka LÅNGA tuttar du har?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så rara barn kan vara...;) Det har Thea sagt till mig också.

      Radera
  3. Nej, inte topless inte! Det var länge sedan, typ på Ibiza anno 1979!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha...ja, det känns lite "old" det där med topless.

      Radera
  4. En gång när jag var tolv solade jag topless i Danmark. Brände upp mig totalt, TOTALT! Men sen har jag inte gjort det. Det finns liksom ingen anledning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hua...det lät inte skönt. Men jag håller med. Varför ska man sola topless?

      Radera
  5. Inte de senaste 25 (!) åren... ha ha ha ;-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe...nej. Det känns som en 80-talsgrej. :)

      Radera
  6. Aldrig i mitt liv att jag solar topless. Jo, fresten, på balkongen på hotellet då vi bodde högst upp och hade NOLL insyn. Hemma i trädgården... nja tror inte grannarna skulle uppskatta det....

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Balansera tiden på nätet

En sexårig flicka sitter på en gunga. Men hon gungar inte. Hon sitter med näsan i en mobiltelefon. Scenen finns i en film på Facebook som delas flitigt. Filmen går ut på att visa scener ur vardagen där mobilen blir viktigare än det som sker runt omring oss. Jag tyckte det blev en smula överdrivet. Jag är en förespråkare av mobilitet, stora kontaktnät och uppkoppling dygnet runt. Fördelarna överväger nackdelarna. Alla tycker inte så. Fine. Men jag gör det.  Att när som helst kunna se tv-program, läsa nyheter, titta på kompisens semesterbilder, googla efter fakta eller shoppa kläder. Att jag råkar göra det via min mobil, gör det mig till en sämre och mer osocial människa? Har vi inte tittat på tv förr? Bläddrat i postordertidningar? Var vi mer sociala då bara för att vi inte tittade ned i en mobil?  Nej. Det är en snedvriden bild. Vi gör samma saker. Men genom vår mobil. Däremot har det tillkommit något som gör att vi tillbringar allt mer tid i mobilen. De sociala medie...

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...