Fortsätt till huvudinnehåll

Höjden av fattigdom

Under min uppväxt var det inte ovanligt att vi fick ha margarin på mackan för att smöret var slut. Mjölk var en lyxvara och utomlands åkte jag första gången när jag var vuxen och tjänat ihop till resan själv. Det var heller inte ovanligt att vi fick borsta tänderna med bara vatten. Jag led aldrig av de knapra förhållandena. Vi hade istället ett överflöd av kärlek.
Nu för tiden lever jag under bättre ekonomiska förutsättningar, utan att för den skull vara rik. Så att min tandkrämstub ser ut så här beror bara på glömska.

Kommentarer

  1. Ja,tänk vilken skillnad det kan var hur man lever idag och hur man växte upp!
    Det är helt otroligt!
    Mina första 8 år så bodde vi "omodernt" dvs utedass ,vedspis och endast kallt rinnande vatten! Jösses, låter som om jag är uppvuxen i början av 1900 talet!
    Men det var just 1968 som det började hända saker i Sverige- det sk. "miljonprogrammet" gjorde så att massor av flerfamiljehus började byggas, och vi kunde flytta in i en modern lägenhet, jag glömmer det aldrig! Vattentoalett, badkar, varmt vatten i kranarna,elspis och en modern tvättstuga i källaren! För mamma måste det ha varit en dröm, hon som stått vid vedspisen och kokat tvätten! Herregud säger jag!
    Mina pojka bara ruskar på huvudet när jag någon gång försöker berätta om min barndom...
    Den går inte att jämföras med dagens liv!
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Jag försöker också se till att våra barn vet hur bra de har det, själv är jag uppvuxen med en ensamstående mamma (på en liten lärarlön) upplevde inte heller att jag saknade så mycket - givetvis fanns det resor och prylar man inte kunde få, och hamburgarna serverades med rostbrödskivor och pizza var en lyx men delade på någon gång ibland, men aktiviteter som dans och ridning lyckades hon alltid se till att vi hade syrran och jag... och när vi var hos pappa någon vecka under sommaren unnade hon sig en resa med någon väninna - som "kompensation" för allt annat hon avstod under året.
    Osannolikt hur hon fick det att gå ihop, hade gärna velat veta mer hur hon lyckades och det gick till (nu när man själv är i vuxen ålder), men det tåget har ju som vi vet redan gått...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Balansera tiden på nätet

En sexårig flicka sitter på en gunga. Men hon gungar inte. Hon sitter med näsan i en mobiltelefon. Scenen finns i en film på Facebook som delas flitigt. Filmen går ut på att visa scener ur vardagen där mobilen blir viktigare än det som sker runt omring oss. Jag tyckte det blev en smula överdrivet. Jag är en förespråkare av mobilitet, stora kontaktnät och uppkoppling dygnet runt. Fördelarna överväger nackdelarna. Alla tycker inte så. Fine. Men jag gör det.  Att när som helst kunna se tv-program, läsa nyheter, titta på kompisens semesterbilder, googla efter fakta eller shoppa kläder. Att jag råkar göra det via min mobil, gör det mig till en sämre och mer osocial människa? Har vi inte tittat på tv förr? Bläddrat i postordertidningar? Var vi mer sociala då bara för att vi inte tittade ned i en mobil?  Nej. Det är en snedvriden bild. Vi gör samma saker. Men genom vår mobil. Däremot har det tillkommit något som gör att vi tillbringar allt mer tid i mobilen. De sociala medie...

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...