Fortsätt till huvudinnehåll

Höjden av fattigdom

Under min uppväxt var det inte ovanligt att vi fick ha margarin på mackan för att smöret var slut. Mjölk var en lyxvara och utomlands åkte jag första gången när jag var vuxen och tjänat ihop till resan själv. Det var heller inte ovanligt att vi fick borsta tänderna med bara vatten. Jag led aldrig av de knapra förhållandena. Vi hade istället ett överflöd av kärlek.
Nu för tiden lever jag under bättre ekonomiska förutsättningar, utan att för den skull vara rik. Så att min tandkrämstub ser ut så här beror bara på glömska.

Kommentarer

  1. Ja,tänk vilken skillnad det kan var hur man lever idag och hur man växte upp!
    Det är helt otroligt!
    Mina första 8 år så bodde vi "omodernt" dvs utedass ,vedspis och endast kallt rinnande vatten! Jösses, låter som om jag är uppvuxen i början av 1900 talet!
    Men det var just 1968 som det började hända saker i Sverige- det sk. "miljonprogrammet" gjorde så att massor av flerfamiljehus började byggas, och vi kunde flytta in i en modern lägenhet, jag glömmer det aldrig! Vattentoalett, badkar, varmt vatten i kranarna,elspis och en modern tvättstuga i källaren! För mamma måste det ha varit en dröm, hon som stått vid vedspisen och kokat tvätten! Herregud säger jag!
    Mina pojka bara ruskar på huvudet när jag någon gång försöker berätta om min barndom...
    Den går inte att jämföras med dagens liv!
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Jag försöker också se till att våra barn vet hur bra de har det, själv är jag uppvuxen med en ensamstående mamma (på en liten lärarlön) upplevde inte heller att jag saknade så mycket - givetvis fanns det resor och prylar man inte kunde få, och hamburgarna serverades med rostbrödskivor och pizza var en lyx men delade på någon gång ibland, men aktiviteter som dans och ridning lyckades hon alltid se till att vi hade syrran och jag... och när vi var hos pappa någon vecka under sommaren unnade hon sig en resa med någon väninna - som "kompensation" för allt annat hon avstod under året.
    Osannolikt hur hon fick det att gå ihop, hade gärna velat veta mer hur hon lyckades och det gick till (nu när man själv är i vuxen ålder), men det tåget har ju som vi vet redan gått...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

76 kg

Det är förskräckligt. Hur 17 gick det så här? Jo, med godsaker, vin och för lite träning. Nu är det naturligtvis ett par kilo vätska, men hallå... Jag är besviken på mig själv. Jag är som en missbrukare. När jag väl unnar mig så kan jag inte sluta. Det går aldrig att äta med måtta. När jag svullat i mig en godispåse kan jag sen öppna en påse ostbågar och toppa det med lite coca cola. Nej, det här går inte. Jag gav mig ut på en långpromenad. Dryga milen knallade jag. Det är ju trots allt träningen som jag måste komma igång med ordentligt igen. När jag hade en PT så kunde jag inte smita. Nu när jag kör själv är det lätt att boka av passet om något annat lockar. Och det går inte bara att småfjösa med någon timme här och där. Det måste bli rutin på skiten igen. Då, och bara då kan jag unna mig godsaker. Varje dag kommer jag bokföra min vikt här på bloggen. Jag vet att det finns motståndare till att väga sig varje dag. Men jag måste ha koll på hur kroppen svarar. Jag kommer också mäta b...

Tävling!

Julfester, glöggmingel och senare nyårsfest. Nu har du chansen att vinna en flaska "Pigga ögon" som sägs motverka mörka ringar under ögonen. Läs mer här. Jag har tre flaskor som skall hitta nya ägare. Flaskorna köpte jag till bröllopet och skulle lottats ut på festen. Men jag tänkte att ni alla skulle få chansen istället! För att tävla gör du detta: 1. Kommentera här 2. Tipsa om tävlingen på blogg/Facebook/Twitter 3. Följ min blogg - om du vill! ;) Jag drar vinnaren på söndag kväll - klockan 18.00. Då kan ni ha era flaskor i brevlådan lagom till julfesterna nästa vecka.

Jag vacklar...

Ingen vikt och stegstatus idag. Jag har tappat fokus. Jag har ingen PT som härjar på mig och det hade stor inverkan på mig. Nu har jag ett sådant oerhört sug efter sötsaker så det är inte klokt. Det känns inte roligt alls. Jag vet att jag är i en svacka. Ups n downs. Ni vet hur det är. Jag lär resa mig, men jag behöver kanske ett och annat peppande ord på vägen...lämna gärna det om du vill.