Fortsätt till huvudinnehåll

Sista rycket


Jobbade från 06.30-23.00 igår. Med en rast på ett par timmar under kvällen då jag handlade och lagade matsäck till ungarna som har utflykter och aktiviteter idag. Den här tiden på året är den mest hektiska på jobbet då vårens händelser ska utvärderas och läggas till handlingarna, sommaren ska struktureras och hösten planeras. Och det här är inget ovanligt i ett chefsjobb, det är bara att finna sig i. Och det gör jag. Jag älskar mitt jobb och skulle inte vilja byta bort det.

Men även på hemmaplan går det i 120. Förutom det ordinarie familjelivet som innebär gräsklippning, mat, disk, tvätt och barnmys så har vi den här veckan även föräldramöten, föräldraaktiviteter, utflykter, nationaldagsfirande, hår som ska klippas till skolavslutningen och skolavslutningskläder som ska inhandlas.

Ni är väl två, tänker ni kanske? Icke. Idag börjar rockfesten för min man, som från och med idag leker med sina kompisar på Sweden Rock. Jag får i alla fall leka på lördag med mina vänner. Då ska jag andas igen. Tack för det svärmor!



Kommentarer

  1. Usch ja, jag känner igen mig. Inte i det där med att frun skulle leka på rockfestival men resten. Det hopar sig under denna tiden både på jobbet och privat. Det behövs en rejäl semester sen för att komma igen.

    SvaraRadera
  2. Ja, maj och juni brukar vara intensiva , främst när man har skolbarn! Nu är det mest roliga lekar med jobbet ;) idag Boule- ute, om det inte regnar!
    Vilken tur du har svärmor, så du får leka på lördag ;)

    SvaraRadera
  3. Då får vi leka av oss ordentligt!

    SvaraRadera
  4. Och jag som "gnällde" över att jag fick jobba 6-16 idag... ;)
    Hoppas för din/er skull att det blir fint väder på lördag och att ni får det riktigt, riktigt roligt!

    SvaraRadera
  5. Om man säger såhär att det finns en anledning varför en del är chefer och andra inte. Jösses vad du hinner med! :) Hoppas du snart får ledigt och ta en välförtjänt semester utan alla måsten!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Balansera tiden på nätet

En sexårig flicka sitter på en gunga. Men hon gungar inte. Hon sitter med näsan i en mobiltelefon. Scenen finns i en film på Facebook som delas flitigt. Filmen går ut på att visa scener ur vardagen där mobilen blir viktigare än det som sker runt omring oss. Jag tyckte det blev en smula överdrivet. Jag är en förespråkare av mobilitet, stora kontaktnät och uppkoppling dygnet runt. Fördelarna överväger nackdelarna. Alla tycker inte så. Fine. Men jag gör det.  Att när som helst kunna se tv-program, läsa nyheter, titta på kompisens semesterbilder, googla efter fakta eller shoppa kläder. Att jag råkar göra det via min mobil, gör det mig till en sämre och mer osocial människa? Har vi inte tittat på tv förr? Bläddrat i postordertidningar? Var vi mer sociala då bara för att vi inte tittade ned i en mobil?  Nej. Det är en snedvriden bild. Vi gör samma saker. Men genom vår mobil. Däremot har det tillkommit något som gör att vi tillbringar allt mer tid i mobilen. De sociala medie...

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...