Fortsätt till huvudinnehåll

Skärpning Anna


Jag har njutit den här sommaren må ni tro. God mat, dryck och godsaker. Jag har alltid med mig det jag lärt mig under min tid med personlig coach. Jag vet vilka val som är nyttigare än andra. Ibland har jag följt det, ibland inte. Jag famlar inte i blindo, utan är högst medveten om vad jag stoppar i munnen och hur mycket/lite jag rör mig. Men nu måste jag gå på en avgiftning. En detoxkur vore kanske på sin plats.

Kommentarer

  1. Du behöver lära dig att njuta MER av att hålla dig till planen än att avvika från den, det är hemligheten :) Annars kommer du in i en oändlig cykel av dåligt samvete och snabba lösningar när samvetet skakar dig för hårt.

    Du kan nog gissa vem jag är, så hör av dig om du behöver bollplank.

    SvaraRadera
  2. De där fruktdrinkarna som gjorde dig till en duracell-kanin på morgonen minns jag. Lite sån detox kanske? Kramen

    SvaraRadera
  3. Svar
    1. Ja, det ska ju vara bra har jag hört...;)

      Radera
  4. Hmmm, jag håller med din anonyma vän!
    Ska jag säga förresten - hoppar ju själv hit och dit, men kanske inte från vecka till vecka utan snarare år till år ;)
    Men som sagt nu är VI (mannen och jag) på en bestående livsdiet.
    Men fy rackarns vad det är svårt att detoxa sig från sockerbegäret.
    Det är värre än att sluta röka för 17!!!

    Mys mys att få kramas lite i affären - var ju alldeles för länge sen <3
    Kram och ha en skön helg (utan en massa onödigt - det GÅR lr hur?)
    pok

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.