När barnen är små önskar man barnvakt för att få tid att prata med varandra utan att störas av nerbajsade brallor eller hungerskrik.
När barnen är större önskar man barnvakt för att få tid att prata utan att deras jätteöron snappar upp allt och i sina barnhjärnor tolkar det de hör, precis som de vill.
Våra barn är i en mellanålder. Tweenies. För stora för att ha hemlisar för (grabben kan engelska bättre än jag). Men för små för att förstå sammanhangen i den vuxnas vardag.
Nu har vi ju inte många hemligheter för barnen, så det är sällan ett stort problem. Men då och då måste vi prata uppfostran, ekonomi, framtid... Ämnen som kan behöva ventileras utan nyfikna följdfrågor.
Jag anser fortfarande att mina barn behöver passas om jag och Dennis ska åka bort för att umgås som vuxna. Så varför börjar jag känna mig som en hönsmamma när jag ringer en barnvakt och ber om hjälp?
När barnen är större önskar man barnvakt för att få tid att prata utan att deras jätteöron snappar upp allt och i sina barnhjärnor tolkar det de hör, precis som de vill.
Våra barn är i en mellanålder. Tweenies. För stora för att ha hemlisar för (grabben kan engelska bättre än jag). Men för små för att förstå sammanhangen i den vuxnas vardag.
Nu har vi ju inte många hemligheter för barnen, så det är sällan ett stort problem. Men då och då måste vi prata uppfostran, ekonomi, framtid... Ämnen som kan behöva ventileras utan nyfikna följdfrågor.
Jag anser fortfarande att mina barn behöver passas om jag och Dennis ska åka bort för att umgås som vuxna. Så varför börjar jag känna mig som en hönsmamma när jag ringer en barnvakt och ber om hjälp?
Det där är ett dilemma, eftersom de börjar bli stora men är inte tillräckligt stora ännu.
SvaraRaderaJag behövde inte tänka på det eftersom det är ca 6,5 år mellan mina barn så när jag behövde en barnvakt till den yngste så kom oftast de hem till mig och då hade jag någon som såg efter den äldste samtidigt :D
Kram