Vi lärde känna varandra

Anna Malmborg, 37 år. Jobbar som biträdande nyhetschef på Corren. Älskar människor, samtal, sol, bad och shopping. Gillar också att läsa, spela strandtennis och dricka Sangria. Kan lugnt softa i en solstol i nio timmar, men när nästa idé dyker upp i huvudet ska den genomföras omgående. Inte sen. Anser att semestern inte miljön för uppfostran av tokiga tonåringar som fått griller i huvudet. 

Motto: Låt ungen sitta med iPaden. Ja, hela dagen. Det är lugnt. Lugnast för oss. 

Dennis Malmborg, 36 år. Jobbar som arbetsledare på en byggfirma. Älskar att koppla av på dagen men festar gärna till gryningen. Är inte mycket för att socialisera med människor han inte känner, såvida det inte sker i glad samklang över en flaska öl. Kan kasta boll i vattnet en timme i sträck. Bara du kastar hårda bollar till honom. Anser att alla ska uppföra sig och har inga problem med att säga det. 

Motto: Städa bort dina hårstrån och servera mig drinkar så finns inga problem i världen.

William Malmborg, 14 år. Pluggar NO-profilen på Berzeliusskolan. Älskar att spela LOL, Mindcraft och att göra animationer i 3D-program på iPaden. Gärna hela dagarna. Är rätt social, men tar inte gärna första steget. Ogillar order och tar ingen skit. Sover till lunch och går inte på middag med ofixat hår. Spanar in brudar på stranden. Gärna några år äldre. 

Motto: Låt mig vara. 

Thea Malmborg, 11 år. Börjar femman. Instagrammar egopics, oftast med samma min. Försöker lära mamman att göra plutmun men skrattar åt försöken. Är kontaktsökande och rastlös. Vill aldrig gå och lägga sig. Vill däremot sysselsätta mamman och pappan. Strandtennis, kortspel eller poolhopp är kul aktiviteter. Ogillar skarpt när storebror tar fem centimeter av hennes sänghalva. 

Motto: "Ska vi spela...(fyll i med valfri aktivitet)"

Till vardags lever vi våra egna liv. Elva månader om året. Vi går till jobbet, eller skolan. Tillbringar åtta-nio timmar med våra kollegor eller skolkamrater. Efteråt tränar vi, umgås med vänner... Tiden vi alla fyra umgås begränsas till ett par timmar per kväll. Högst. I bästa fall. Men familjen är byggd på rutiner. Det är därför det funkar. Rutiner är pelarna i familjefästningen. Till vardags. 

När semestern sedan kommer ska vi hetsa iväg till stugan, båten, tältet, hotellrummet eller som i vårt  fall, en lägenhet på 60 kvadrat i Spanien. Där ska vi banne mig umgås som en familj. Oj vad vi ska älska att hänga med varandra. För vi älskar ju varandra. Och då kan det ju bara bli succé! Eller?

Nej, det behöver inte bli succé. Krocken kan bli stor. Chocken total. Rutinpelarna har rämnat. Inget är som vanligt. Människorna är främlingar. Ett helt år har gått sen sist och den där 13-åringen har blivit 14 och han är inte som han brukade vara. Och elvaåringen som vill ha pushup-bikini!? Det är ju inte ok. Vad fan hände? Hashtag #fail.

Första veckan är en katastrof. Andra veckan bättre och tredje veckan är vi nästan helt synkade igen. Vi skrattar, pratar och umgås utan att någon får ett sammanbrott bottnat i missförstånd eller obetänksamhet. 

Men nu är vi tillbaka i Sverige och vardagen. Vännerna lockar. Jobbet pockar på. Vi lärde känna varandra igen den här sommaren. Som individer i familjen. Och på den vågen rider vi in i höstmörkret. Men individer förändras. I synnerhet tonåriga individer. Och nästa sommar kommer vi stå lika chockade inför det faktum att våra egon ska rymmas på 60 kvadrat. 

Men vi älskar varandra. Och då kan det ju bara bli succé... Eller hur? Hashtag #win.