Är du en emoji-junkie?

Min 50-åriga kollega skriver sällan utropstecken. Hon skriver aldrig några smileys. Hon är en skolad journalist. Hon använder inga tecken för att uttrycka känslor. Det ska mottagaren förstå genom ordvalen i det som skrivs. Och det går väl an i långa texter där du kan måla med språket. Men på 140 tecken kan det vara svårt att nå fram med känslorna i budskapet. Där har emojis ett syfte. De minskar missförstånden. Men för en del har emoji-användandet gått överstyr. De blir emoji-junkies.

Svarar du ja på minst tre av följande påståenden så ligger du i riskzonen:

Du använder alltid minst en emoji i varje tweet.
Du använder röda hjärtan i tweets till främlingar.
Det händer att du skickar tweets med bara emojis.

Efter att ha varit motståndare till smileys har jag kommit att bli rätt generös med gubbar. Till och med de känslomässigt tyngsta gubbarna använder jag rätt flitigt. Får du ett rött hjärta betyder det inte att jag älskar dig. Det betyder att jag bryr mig. Får du en pussgubbe med hjärta betyder det inte att jag vill kyssa dig. Möjligen ge dig en kindpuss.

Men min kollega. Hon utan utropstecken. Henne skickar jag bara punkter och välformulerade meningar till. Men kanske avslutar jag med ett rött hjärta nästa gång. Bara för att jag tycker så mycket om henne.