Det är förskräckligt. Hur 17 gick det så här? Jo, med godsaker, vin och för lite träning. Nu är det naturligtvis ett par kilo vätska, men hallå... Jag är besviken på mig själv. Jag är som en missbrukare. När jag väl unnar mig så kan jag inte sluta. Det går aldrig att äta med måtta. När jag svullat i mig en godispåse kan jag sen öppna en påse ostbågar och toppa det med lite coca cola. Nej, det här går inte. Jag gav mig ut på en långpromenad. Dryga milen knallade jag. Det är ju trots allt träningen som jag måste komma igång med ordentligt igen. När jag hade en PT så kunde jag inte smita. Nu när jag kör själv är det lätt att boka av passet om något annat lockar. Och det går inte bara att småfjösa med någon timme här och där. Det måste bli rutin på skiten igen. Då, och bara då kan jag unna mig godsaker. Varje dag kommer jag bokföra min vikt här på bloggen. Jag vet att det finns motståndare till att väga sig varje dag. Men jag måste ha koll på hur kroppen svarar. Jag kommer också mäta b...
sketafina! skulle sitta fin fint i mina öronsnibbar :)
SvaraRaderaSuperfina! Skulle förgylla en trött småbarnsmammas öron :)
SvaraRaderaSuperfina! :)
SvaraRaderaKan jag inte få åka med på din semester kan jag väl ändå försöka vinna örhängena :) haha
SvaraRaderafina örhängen förtjänar att sitta på snygga öron ;)
SvaraRaderaTova
tovling@hotmail.com
superfina, jag är med!
SvaraRaderaOch jag som alldeles precis just nu har två hål i öronen som gapar tomma och verkligen längtar efter såna görfina örhängen!
SvaraRadera