Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit. Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor. Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler. Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Skål!
SvaraRaderaÅhhh - min 9-åring skulle ge (nästan) vad som helst för att få dina kapsyler med fladdermöss på... Tydligen är det helt andra färger än vad det är i Sverige på flaskorna... Så nu vet du vad du kan fylla små tomma utrymmen i din resväska på vägen hem med ;-)
SvaraRaderaÅ vad jag längtar tillbaka till Thailand - paradiset på jorden. Nu har jag inte varit överallt men det slår iaf Maldiverna med hästlängder!
SvaraRaderaSkulle ju skriva mer... Ser ju inte ut som det går någon nöd på er - vackert!
Radera