Det är förskräckligt. Hur 17 gick det så här? Jo, med godsaker, vin och för lite träning. Nu är det naturligtvis ett par kilo vätska, men hallå... Jag är besviken på mig själv. Jag är som en missbrukare. När jag väl unnar mig så kan jag inte sluta. Det går aldrig att äta med måtta. När jag svullat i mig en godispåse kan jag sen öppna en påse ostbågar och toppa det med lite coca cola. Nej, det här går inte. Jag gav mig ut på en långpromenad. Dryga milen knallade jag. Det är ju trots allt träningen som jag måste komma igång med ordentligt igen. När jag hade en PT så kunde jag inte smita. Nu när jag kör själv är det lätt att boka av passet om något annat lockar. Och det går inte bara att småfjösa med någon timme här och där. Det måste bli rutin på skiten igen. Då, och bara då kan jag unna mig godsaker. Varje dag kommer jag bokföra min vikt här på bloggen. Jag vet att det finns motståndare till att väga sig varje dag. Men jag måste ha koll på hur kroppen svarar. Jag kommer också mäta b
Skål!
SvaraRaderaÅhhh - min 9-åring skulle ge (nästan) vad som helst för att få dina kapsyler med fladdermöss på... Tydligen är det helt andra färger än vad det är i Sverige på flaskorna... Så nu vet du vad du kan fylla små tomma utrymmen i din resväska på vägen hem med ;-)
SvaraRaderaÅ vad jag längtar tillbaka till Thailand - paradiset på jorden. Nu har jag inte varit överallt men det slår iaf Maldiverna med hästlängder!
SvaraRaderaSkulle ju skriva mer... Ser ju inte ut som det går någon nöd på er - vackert!
Radera