Fortsätt till huvudinnehåll

Min historia

Min mormor har flyttat till ett ålderdomshem. Hon är väl omhändertagen och verkar trivas. Idag mötte jag min moster och tillsammans besökte vi mormors lägenhet innan den ska tömmas. Vi fastnade vid fotoalbumen. Gamla svartvita fotografier med människor som funnits innan mig och där vissa har betydelse för att jag finns överhuvudtaget. Jag kan betrakta bilderna länge. Titta efter drag som jag själv ärvt. Fundera över deras liv. Blev det som de tänkt sig, älskade de varandra, vilka hemligheter bar de på, var de omtänksamma, var de lyckliga? Kommer mina barnbarn tänka det samma om mig? Antagligen.

Min mamma, min mormor och min moster. Min mamma lever inte längre. Men hon var lycklig och levde i kärleken. Min mormor har idag ifrågasatt om jag verkligen ska äta upp hennes ostbågar.
Min moster Ann påminner mig om min mamma. Nu för tiden har hon inte den här frisyren.

Flickan i mitten är min mormor. Paret är hennes föräldrar. Min gammelmorfar minns jag inte. Min gammelmormor och jag umgicks mycket när jag var yngre. Hon bakade egna tekakor som hon bjöd på.

Den här kvinnan är min mormors mormor. Tror jag. Eller var det min mormors farmor? Fanns det fotografier på den tiden? Tydligen.


Kommentarer

  1. Så underbart att ha och titta på.
    O jag håller med din mormor :D.

    Ha en bra kväll.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Är inte Thea lik din mamma? :)
    Visst är det roligt med gamla foton, jag minns när jag satt med min mormor och tittade på foton. Hittade ett foto på min mamma när hon var runt 20 och hade en frisyr som jag också hade haft runt 20, det tyckte jag var otroligt roligt. :)

    SvaraRadera
  3. Shit vad du är lik din mamma!
    Älskar foton, gamla som nya!

    SvaraRadera
  4. Åh...vilken nostalgi!!! Man blir både varm i hjärtat och saknar de som inte längre finns ibland oss! Min mamma lever inte heller längre ♥ Vilken tur det finns foton :)

    SvaraRadera
  5. Fina kort! Det är något speciellt med gamla svartvita kort.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.