Fortsätt till huvudinnehåll

Min fantastiska unge

23.50 den 13 mars 1999 såg vi honom för första gången. Jag hade kämpat i två dygn med att få ut ungen innan det till slut fattades beslut om kejsarsnitt. Och tack och lov för det, för ungen vägde 4440 g och var 55 cm lång.
Som treåring höll han min hand och frågade om "änglajna inte fastnaj i tjäden" på sin väg till himlen. Som 13-åring håller han inte längre min hand, såvida han inte han skämtsamt vill visa sin styrka genom att klämma till hårt. Vårt band är starkt. Han är som jag. Känslig. Glad. Sprallig. Omtänksam. Självständig. Trygg.
Han förekommer inte lika ofta på bilder här på bloggen av den enkla anledningen att han mest spelar hockey i sällskap med Dennis och lämnar mig att hänga med lillasyster. Här följer bilder på födelsedagsbarnet - William Eric Lucas Malmborg.

Mitt hjärta. Min stolthet. Mitt allt. 

Långhårig och tandlös tokunge.

Gick vidare till intervju till Wild Kids, Stockholm

Wille med bocken.

Rocktema på Halloween.
'

Spexar hos morfar.

Min älskade unge på en strand i Tunisien.

Är det MIN unge? Så stor.

Vackra Wille.

2012 Thailand. Party-tuk tuk och alkoholfria drinkar. Nu tonåring.










Kommentarer

  1. Grattis till din underbara Wille!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så söt, grattis Wille! (Jossie sökte med till Wild kids när hon var liten så vi var oxå i stockholm på intervjuer och uttagningar) Kram Jennifer!

      Radera
  2. Malin andersson13 mars 2012 kl. 08:41

    Grattis till din lilla kille från Stockholmsjävlarna. Kram på er

    SvaraRadera
  3. Grattis Wille.

    /Mildred.

    SvaraRadera
  4. Uj uj uj så många hjärtan han kommer att krossa...
    Tonåring sa du?
    Jösses, var det inte det vi var nyss - och var det inte då man visste allt och var vuxen?
    Grattis till er båda !
    PS. - min fösta var 58 cm och vägde 4,725 gr... vanliga vägen ut på 11 timmar, men inte alltför mycket "krigsskador"...

    SvaraRadera
  5. Grattis till din tonåring!

    O som Helena m.4 säger han kommer att krossa många hjärtan.

    Kram

    SvaraRadera
  6. Varmt grattis till tonårsmamman:-)

    ( Vilka vackra foton!)

    SvaraRadera
  7. Vad fint skrivet, blir alldeles snyftig!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.