Fortsätt till huvudinnehåll

Min fantastiska unge

23.50 den 13 mars 1999 såg vi honom för första gången. Jag hade kämpat i två dygn med att få ut ungen innan det till slut fattades beslut om kejsarsnitt. Och tack och lov för det, för ungen vägde 4440 g och var 55 cm lång.
Som treåring höll han min hand och frågade om "änglajna inte fastnaj i tjäden" på sin väg till himlen. Som 13-åring håller han inte längre min hand, såvida han inte han skämtsamt vill visa sin styrka genom att klämma till hårt. Vårt band är starkt. Han är som jag. Känslig. Glad. Sprallig. Omtänksam. Självständig. Trygg.
Han förekommer inte lika ofta på bilder här på bloggen av den enkla anledningen att han mest spelar hockey i sällskap med Dennis och lämnar mig att hänga med lillasyster. Här följer bilder på födelsedagsbarnet - William Eric Lucas Malmborg.

Mitt hjärta. Min stolthet. Mitt allt. 

Långhårig och tandlös tokunge.

Gick vidare till intervju till Wild Kids, Stockholm

Wille med bocken.

Rocktema på Halloween.
'

Spexar hos morfar.

Min älskade unge på en strand i Tunisien.

Är det MIN unge? Så stor.

Vackra Wille.

2012 Thailand. Party-tuk tuk och alkoholfria drinkar. Nu tonåring.










Kommentarer

  1. Grattis till din underbara Wille!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så söt, grattis Wille! (Jossie sökte med till Wild kids när hon var liten så vi var oxå i stockholm på intervjuer och uttagningar) Kram Jennifer!

      Radera
  2. Malin andersson13 mars 2012 kl. 08:41

    Grattis till din lilla kille från Stockholmsjävlarna. Kram på er

    SvaraRadera
  3. Grattis Wille.

    /Mildred.

    SvaraRadera
  4. Uj uj uj så många hjärtan han kommer att krossa...
    Tonåring sa du?
    Jösses, var det inte det vi var nyss - och var det inte då man visste allt och var vuxen?
    Grattis till er båda !
    PS. - min fösta var 58 cm och vägde 4,725 gr... vanliga vägen ut på 11 timmar, men inte alltför mycket "krigsskador"...

    SvaraRadera
  5. Grattis till din tonåring!

    O som Helena m.4 säger han kommer att krossa många hjärtan.

    Kram

    SvaraRadera
  6. Varmt grattis till tonårsmamman:-)

    ( Vilka vackra foton!)

    SvaraRadera
  7. Vad fint skrivet, blir alldeles snyftig!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Balansera tiden på nätet

En sexårig flicka sitter på en gunga. Men hon gungar inte. Hon sitter med näsan i en mobiltelefon. Scenen finns i en film på Facebook som delas flitigt. Filmen går ut på att visa scener ur vardagen där mobilen blir viktigare än det som sker runt omring oss. Jag tyckte det blev en smula överdrivet. Jag är en förespråkare av mobilitet, stora kontaktnät och uppkoppling dygnet runt. Fördelarna överväger nackdelarna. Alla tycker inte så. Fine. Men jag gör det.  Att när som helst kunna se tv-program, läsa nyheter, titta på kompisens semesterbilder, googla efter fakta eller shoppa kläder. Att jag råkar göra det via min mobil, gör det mig till en sämre och mer osocial människa? Har vi inte tittat på tv förr? Bläddrat i postordertidningar? Var vi mer sociala då bara för att vi inte tittade ned i en mobil?  Nej. Det är en snedvriden bild. Vi gör samma saker. Men genom vår mobil. Däremot har det tillkommit något som gör att vi tillbringar allt mer tid i mobilen. De sociala medie...

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...