Fortsätt till huvudinnehåll

Sparkar i magen

Nej, jag väntar inte barn. Utan jag har precis funnit mig i att jag aldrig mer kommer uppleva känslan av små sparkar i magen. Det tog 10 år att komma fram till att jag är nöjd som det är. Två barn är perfekt. Och det är precis så att tiden räcker till för dom. Hur skulle jag ha hunnit med tre? Det hade inte gått med det jobb jag har. Det hade krävt att jag gått ned i tid. Eller att Dennis gått ned i tid. För vi är ju en jämställd familj. Vi har delat på all föräldraledighet, och då är man ju riktigt jämställd. Det vet ju alla.

Men den där känslan. Att bära på ett litet liv. Att känna dess rörelser. Fundera över dess personlighet. Hur han eller hon ser ut. Längtan efter att få hålla det lilla livet i min famn. Sniffa på huvudet. Klappa på magen när det kniper och somna med kärleken på magen. Allt det ville jag uppleva igen. Kunde inte riktigt acceptera att inte få en trea. Men Dennis stod på sig. Vi behöver tid till oss. Tid till de barn vi har. Han var realisten. Jag var drömmaren.

Nu är vi på samma nivå. Jag är klar. Nöjd. Har accepterat. Kan se fördelarna. Kan se ett liv utan små barn omkring mig. Har också börjat kunna tänka tanken på att jag i framtiden inte kommer ha mina barn i mitt hus. Men där är jag inte riktigt klar än. Det dröjer nog några år till. Jag kan just nu inte acceptera att mina barn flyttar till en annan stad eller Gud förbjude, till ett annat land. Men en vacker dag kanske jag når en acceptens även där, även om det känns väldigt avlägset. Just nu.

Kärleken till sitt barn.
Copyright Kungahuset.se





Etiketter:

Kommentarer

  1. Anonym27 mars 2012 kl. 12:59

    Aj Anna!! Det är så svårt. När min dotter flyttade till USA i augusti jag trodde jag skulle dö!
    Det gör fortfarande mycket ont och jag saknar henne så mycket. Hon trivs bra och vi pratar nästan varje dag.
    Men jag vill gärna ha mina barn med mig!
    Njut! Tiden går alldeles för fort!
    kram

    SvaraRadera
  2. Susjos27 mars 2012 kl. 23:52

    Visst är bilden underbar!!!!!!
    Och va skönt att du nu känner dig nöjd med dina två :) jag hade också en stark längtan efter barn nr 3 ,när jag var typ 40 år! Som tur var så sa min man nej!
    Är glad för det idag. Man måste hinna med de barn man har, och oxå få njuta av vuxenlivet igen :)

    SvaraRadera
  3. Fian28 mars 2012 kl. 15:04

    Tyck att jag är konstig om ni vill, men sorgen att aldrig mer få känna det du förklarar Anna var enorm för mig!! Tanken på att bli surrugat-mamma slog mig!
    Men kanske jag har börjat komma över min sorg.
    Och de som hjälper mig mest är mina underbara finaste tjejer!
    Älskar dem över allt !!

    SvaraRadera
  4. Fian28 mars 2012 kl. 15:05

    Å så ska det självklart vara surrogat o inget annat serru :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
En kommentar
Läs mer

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...
Skicka en kommentar
Läs mer

Optimist, javisst!

Jag är en gul person. En motivator. Bor i övre högra hörnet. Ni som gått ledarskapsutbildningar, gjort IDI-profiler eller andra personlighetstester vet vad det handlar om. Som ledare är jag inspirerande. Positiv till förändring. Glädje som drivkraft. Som mamma är jag kärleksfull men bestämd. Sprallig och intresserad. Som vän är jag omtänksam. Ärlig och bidrar med kunskap. Och så finns det naturligtvis en hel hoper negativa egenskaper inom den kategori människa jag mallats in i. De negativa sidorna vaknar ofta när jag möter min motpol. Min motpol heter processor. I mina ögon en skeptiker. En som ifrågasätter. En som säger nej före ja. Ett neggo helt enkelt. Som den gula motivatorn jag är kan jag visa hänsyn. Lyssnar ett tag. Vill gärna komma överens. Även med motpolen. Och det går så länge vi har tålamod med varandra. För det är precis lika svårt för motpolen. Jag upplevs som överentusiastisk och ogenomtänkt i dennes ögon. I mina ledarskapsutbildningar har jag ...
Skicka en kommentar
Läs mer