Bilden av Thailand börjar förändras. Vi läser dagligen om hur
maffian tar sig fram, om prostitution, dödliga elolyckor och maneter som dödar.
Men landet är mycket mer än så.
När vi landar på flygplatsen möts vi upp av thailändare som
alla vill sälja just sin taxiresa till oss. Elva bleka svenskar i varierande
storlek vill ta sig till Kata beach och för detta fick vi tillslut priset 1 800
baht. Det motsvarar ungefär ca 450 svenska kronor.
Vi placerar våra smårunda rövar i taxibilen som på krokiga vägar
tar oss mot hotellet. Genom fönsterrutorna skymtar vi den thailändska vardagen.
Familjer på mopeder, barn i skoluniformer och gamla damer i stolar längs med
vägarna. Klockan är runt åtta på morgonen och i vår luftkonditionerade taxi ser
vi de små butikerna öppna upp för dagen och matmarknaderna sjuder av liv.
Restaurangägare på plats för att hitta de finaste råvarorna till dagens
matlagning.
Och vilken matlagning sen! Första kvällen smyger vi in på en
strandrestaurang. Namnet och den modernt pråliga inredningen tydde på höga
priser. Men vi beslutar oss för att slå på stort denna första afton. Doften av
hav blandas med den kryddiga doften från köket. En ljum bris svalkar våra varma
kroppar. En fläkt riktas mot våra blanka pannor. Trötta, mätta och glada lämnar
vi sedan restaurangen. Priset för hela familjen Malmborg landade på ca 200
kronor.
Dagarna fortlöper. Sandstränder, hav och kalla drycker på
dagarna. Kryddig mat, skratt och kalla drycker på kvällarna.
Efter några dagar byter vi miljö. Vi beställer en tripp till
Phi phi-öarna. Ett paradis på jorden. Vi har varit där förr.
Båtresan dit tar ett par timmar. Några i sällskapet väljer
den luftkonditionerade delen inomhus. Vi som törstar efter sol väljer en plats
på öppet däck. Vi trängs med surfarkillar från Australien, fotosugna japaner
och här och där hör vi skandinaver.
När vi går i land får vi först betala en avgift för att
vistas på ön. Det är nytt och syftar visst till att bekosta städningen av ön.
Vi betalar snällt. Det handlar trots allt bara om fem svenska kronor per
person. När kommer av bryggan möts vi av tiotals säljare som alla vill att vi
ska bo på just deras hotell. Elva viljor skall enas till en. Vi hamnar till
slut på ett lofthotell med unga partysugna ungdomar som grannar.
Men det är inte boendet som är viktigt på denna plats. Det
är stränderna, de små bilfria gatorna, plingande cyklister och klirr från
barerna. Att få gå ut i en solupplyst gränd, köpa sig en kyld ananas på pinne
och med stråhatt på huvudet strosa runt och titta på palmerna, bambubyggnader,
små kattungar som matas direkt från händerna på en leende thailändare och bara
njuta.
Vi hyr en longtail-båt och tas till mjölmjuka vita stränder
där turismen inte tagit sig. Äter en enkel rismiddag och jagar strandkrabbor som
kutar i sidles i hopp om att undkomma våra händer. Vi matar apor med bananer,
gräver ned våra tår i sanden och går ned i det kristallklara vattnet för ett
ljummet dopp.
Dagarna passerar och det är dags att ge sig tillbaka till
civilisationen på Phuket.
Vi solar, badar, duschar och shoppar. Om och om igen.
Jag förringar inte den bild som ges i många artiklar.
Överallt ser jag trassliga elledningar, jag har tittat en extra gång i havet
efter dödliga maneter och själv bevittnat stripshower med tvivelaktiga avslut. Men
Thailand är så mycket mer än så och det var bara det jag ville säga. Bilderna som följer visar det Thailand jag ser. Utan krusiduller.
Vilka underbara bilder. Får mig att längta tillbaka något grymt.
SvaraRaderaJättefina bilder och underbar skildring av ditt Thailand.
SvaraRaderaKram
Det var en fin skildring!
SvaraRaderaOch de där negativa sakerna har alltid funnits. Vi har bara blivit mer medvetna. Har varit i Thailand så många gånger att jag tappat räkningen, 6 ggr bara i vinter (Flygvärdinna) och du återger exakt det Thailand jag känner och känner igen.
Tack!
Väldigt fina bilder. Gör ett dataalbum vetja ;) puss
SvaraRaderaVad härligt ni verkar ha haft. Fina bilder! Och det Thailand du beskriver är detsamma som mitt Thailand. Som jag längtar tillbaka till.
SvaraRaderaDet finns baksidor i varje land. Det är bara lättare att blunda för dem här hemma. Underbara bilder och jag längtar tills jag besöker landet för första gången, i dec i år!
SvaraRaderaVill tillbaka!
SvaraRaderaKho Koh khao...Vårt paradis!
Karon var jag inte lika imponerad av.
För mkt folk.
Men vattnet där! Och utbudet...maten...
Vill tillbaka nu!