Bilden av Thailand

Bilden av Thailand börjar förändras. Vi läser dagligen om hur maffian tar sig fram, om prostitution, dödliga elolyckor och maneter som dödar.

Men landet är mycket mer än så.

När vi landar på flygplatsen möts vi upp av thailändare som alla vill sälja just sin taxiresa till oss. Elva bleka svenskar i varierande storlek vill ta sig till Kata beach och för detta fick vi tillslut priset 1 800 baht. Det motsvarar ungefär ca 450 svenska kronor.

Vi placerar våra smårunda rövar i taxibilen som på krokiga vägar tar oss mot hotellet. Genom fönsterrutorna skymtar vi den thailändska vardagen. Familjer på mopeder, barn i skoluniformer och gamla damer i stolar längs med vägarna. Klockan är runt åtta på morgonen och i vår luftkonditionerade taxi ser vi de små butikerna öppna upp för dagen och matmarknaderna sjuder av liv. Restaurangägare på plats för att hitta de finaste råvarorna till dagens matlagning.

Och vilken matlagning sen! Första kvällen smyger vi in på en strandrestaurang. Namnet och den modernt pråliga inredningen tydde på höga priser. Men vi beslutar oss för att slå på stort denna första afton. Doften av hav blandas med den kryddiga doften från köket. En ljum bris svalkar våra varma kroppar. En fläkt riktas mot våra blanka pannor. Trötta, mätta och glada lämnar vi sedan restaurangen. Priset för hela familjen Malmborg landade på ca 200 kronor.

Dagarna fortlöper. Sandstränder, hav och kalla drycker på dagarna. Kryddig mat, skratt och kalla drycker på kvällarna.

Efter några dagar byter vi miljö. Vi beställer en tripp till Phi phi-öarna. Ett paradis på jorden. Vi har varit där förr.

Båtresan dit tar ett par timmar. Några i sällskapet väljer den luftkonditionerade delen inomhus. Vi som törstar efter sol väljer en plats på öppet däck. Vi trängs med surfarkillar från Australien, fotosugna japaner och här och där hör vi skandinaver.

När vi går i land får vi först betala en avgift för att vistas på ön. Det är nytt och syftar visst till att bekosta städningen av ön. Vi betalar snällt. Det handlar trots allt bara om fem svenska kronor per person. När kommer av bryggan möts vi av tiotals säljare som alla vill att vi ska bo på just deras hotell. Elva viljor skall enas till en. Vi hamnar till slut på ett lofthotell med unga partysugna ungdomar som grannar.

Men det är inte boendet som är viktigt på denna plats. Det är stränderna, de små bilfria gatorna, plingande cyklister och klirr från barerna. Att få gå ut i en solupplyst gränd, köpa sig en kyld ananas på pinne och med stråhatt på huvudet strosa runt och titta på palmerna, bambubyggnader, små kattungar som matas direkt från händerna på en leende thailändare och bara njuta.

Vi hyr en longtail-båt och tas till mjölmjuka vita stränder där turismen inte tagit sig. Äter en enkel rismiddag och jagar strandkrabbor som kutar i sidles i hopp om att undkomma våra händer. Vi matar apor med bananer, gräver ned våra tår i sanden och går ned i det kristallklara vattnet för ett ljummet dopp.

Dagarna passerar och det är dags att ge sig tillbaka till civilisationen på Phuket.

Vi solar, badar, duschar och shoppar. Om och om igen.

Jag förringar inte den bild som ges i många artiklar. Överallt ser jag trassliga elledningar, jag har tittat en extra gång i havet efter dödliga maneter och själv bevittnat stripshower med tvivelaktiga avslut. Men Thailand är så mycket mer än så och det var bara det jag ville säga. Bilderna som följer visar det Thailand jag ser. Utan krusiduller.