Fortsätt till huvudinnehåll

Ögonfransförlängning - före och efter

 Nu slipper jag mascara några veckor framöver. Igår gjorde Belle mina fransar jättelånga genom att förlänga dom. Jag envisades med att göra dom riktigt långa, så jag slipper lösögonfransar på fester. Det är ju en smaksak hur man vill ha det. En del vill ha naturlig look. Andra är mer vågade. Det finns till och med glitterfransar som man kan sätta fast. Jag ställde några frågor till Belle under de två timmar det tog att sätta fast dessa fransar - ett strå i taget.



Hur länge har du kunnat det här?
I ett par år snart. Jag är en rastlös person och trodde inte jag skulle klara av att sitta så koncentrerad i ett par timmar. Men jag tycker det är kul.

Vad är det du sätter fast och hur går det till?
En del fransar köper man i burk, men så finns det sådana som kallas "false mink" som är bättre och väldigt likt äkta minkhår. Sådana använder jag. Äkta mink är en del allergiska mot. Stråna, som sitter fast på en tejpremsa, sätts fast ett efter ett med ca en millimeter till hårroten. Man fäster extrastrået på ditt egna hårstrå med ett supersnabbt lim.Det är syntethår. Det finns äkta mink också, men en del är allergiska. Stråna, som sitter fast på en tejpremsa, sätts fast ett efter ett med ca en millimeter till hårroten. Man fäster extrastrået på ditt egna hårstrå med ett supersnabbt lim. 

Det gäller att vara snabb och säker på handen?
Ja, det tar två sekunder innan limmet har torkat. Men när man gjort det här så många gånger som mig så går det bra.

Vad händer om strået hamnar fel?
Då kan man använda en särskild remover som lossar strået som hamnat fel. 

Man måste blunda hela tiden, brukar folk somna?
Ja, det händer hela tiden (vilket även hände mig). 







Efter en natt med fransar kan jag säga att det är en fördel om du sover på rygg. Jag återkommer med mer utförlig utvärdering efter ett par veckor.

                  

         

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Utlottning!

Min styvmor Ulla - som har bloggen "Mitt lilla himmelrike" är en riktig pysselkvinna. Igår kom hon hem med dom här scrappade tändsticksaskarna. Eftersom en tändsticksask räcker ett år hemma hos mig så tänkte jag passa på att lotta ut den blåa. Jag drar vinnaren på onsdag. För att vara med i utlottningen vill jag bara att du skriver en kommentar i det här inlägget.

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).