Fortsätt till huvudinnehåll

Jag är en like-hora

14 augusti 2007

februari 2009

Det första datumet var dagen då jag skapade mitt konto på det ännu rätt okända Facebook. Under ett par månader hade jag en enda vän. Min lillebror. Det var han som skickat länken till denna nya värld.
Facebook exploderade under 2008 och vips hade jag dryga tusentalet vänner.

I februari 2009 började Facebook kännas väl bekant och Twitter lockade med sina 140-teckensbegränsning. Ett annat klientel vistades där. Många journalister och politiker. Inläggslänkar till intressanta debatter, krönikor och artiklar haglade. Det var en annan sorts flöde än det mer personliga som delades på Facebook. Båda tilltalade mig.

Men nu...

Inläggen på Facebook liknar allt mer varandra. Mysiga julbilder, inlägg om träning, tv-program och väder dränker flödet. Vi letar bekräftelse. Älskar att se "Gilla"-notiserna och kommentarerna. "Yeah, 70 likes för min julgransbild". För varför lägger vi annars upp inlägg överhuvudtaget? Om det inte handlar om att få reaktioner?

På Twitter är det tuffare. Flödet snabbare och konkurrensen om intelligenta och kul inlägg är hård. Ditt fyndiga inlägg har bara ett par minuter på sig att fastna innan det försvinner i strömmen av tweets. Skriver du inte ofta finns du inte. Svara, favorisera och glöm för Guds skull inte att vara fyndig. Jag kan sitta i bilen och i huvudet formulera nästa tweet. Flera minuter kan jag ägna åt detta enda tweet. Får jag inga svar är det ett misslyckande. Får jag många svar sprider sig välbefinnandet.

Och jag gillar inte det jag är på väg att bli. En like-hora. En som skriver 30 tweets i timmen, svarar på lika många och favoriserar i hundratal. Uppdaterar Facebook-appen otal gånger för att kolla notisflödet. Svarar på alla privata meddelanden av rädsla att verka otrevlig. Trots att jag inte känner alla.

Men nu är det nog. Igår raderade jag apparna i mobilen. Jag kommer inte försvinna från sociala medier, jag gillar faktiskt julgrans-bilder och träningsinlägg. Men jag ska gå på rehab. Tiden jag sparar ska jag lägga på annat. Viktigare saker. Som att gilla er irl istället.








Etiketter:

Kommentarer

  1. Unknown22 december 2013 kl. 19:04

    Borde du inte stänga bloggen också?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna Malmborg22 december 2013 kl. 19:26

      Bloggen lägger jag minimalt med tid på, så nej. Stänger inte heller ned Facebook och Twitter, utan har bara tagit bort apparna. För att spara tid.

      Radera
    2. Unknown22 december 2013 kl. 22:31

      Då blir det lite tomt i mitt Twitterflöde. Du, och någon till, har stått för det glada och positiva, det dagliga solskenet. Hoppas du kommer åter.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli
Skicka en kommentar
Läs mer

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).
6 kommentarer
Läs mer

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.
Skicka en kommentar
Läs mer