Fortsätt till huvudinnehåll

Tid att älska


En vit fåtölj, gräver ned tårna i mjuka tofflor, glöggdoft från koppen på mitt lilla bord, blicken mot den levande elden framför mig…

December är snart inne i halvtid. Jag ser människor stressa runt för att hitta den perfekta klappen i fyllda butiker där julmusiken överröstar barnskrik och grälande par. Jag sitter i min vita fåtölj i mitt röda hus på landet. Funderar på om jag i helgen ska ge mig in i butikerna. Brukar gilla att strosa. Men i december? Nja. Jag vill nog istället besöka en gudstjänst. Sätta mig i en kyrkbänk och lyssna på prästen. Låta själen vaggas till ro. Min kropp reagerar så inne i en kyrksal. Fylls av värme och omtanke.

December är godhetens månad. Försöker få mina barn att anamma temat godhet. Gav de varsin kalender där de varje dag får ett uppdrag som ska glädja en medmänniska.
De har delat ut komplimanger och erbjudit sin hjälp. Senare i december kommer de med sina kreativa fingrar få tillverka och skicka julkort till gamla släktingar och skänka klappar till de som annars inget skulle få. De gillar det. Den 14-åriga sonen sa att han uppskattade att jag tagit mig tid att göra kalendern. Det gjorde mig glad. Att han också förstår min ansträngning.

Sitter i den vita fåtöljen när den lilla ungen sätter sig i mitt knä. Vilar huvudet mot min arm. Och somnar. Kärleken till den lilla flödar. Går upp och lägger henne i sängen. Pussar henne på pannan och ställer fram ett glas vatten.

I en vit fåtölj tar jag sen upp datorn. Klickar fram önskningarna. Lägger i varukorgen och får klapparna på Posten. Tekniken ger mig tid att älska. 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.