Fortsätt till huvudinnehåll

2014 är mitt år

Nu börjar vi om. Misstagen är glömda. Nya mål satta. Vi ska leva ett hälsosammare liv. Ett lyckligare liv. Träningskorten förnyas. Huset städas. Vi köper tulpaner och bokar sommarresan. 

På ett sätt är det tragiskt. Att vi sätter upp ett datum för nystart. Hela december skiter vi allt. Den 1 januari börjar vi om. Jag utgår självklart från mig själv. Men ni är många som är som jag. Det vet jag.

Så. Mina mål är satta. Jag ska gå ned till målvikten. Jag ska byta jobb och göra det nya jävligt bra. Jag ska ta bort tidsödslande växter i trädgården. Jag ska vara en närvarande mamma. Jag ska lägga mindre tid på sociala medier. 

Jag ska rationalisera bort skiten och sträva mot själsligt lugn och lycka. Jag ska bara umgås med människor som hjälper mig och älskar mig. Som jag är. 

2014 är mitt år.

Jag börjar den 1 januari. Eller möjligen den 2 januari...



Etiketter:

Kommentarer

  1. Peter30 december 2013 kl. 10:53

    Ha ha Anna du är rolig.
    Varje år är ditt år det handlar bara vad man gör det till.
    Det bästa du kan göra är att försonas med dig själv och vara där för dina nära.
    Lycka till med dina löften och som du säger det finns ju några till som är precis som du.

    SvaraRadera
  2. anna med litet a30 december 2013 kl. 12:52

    Känns igen. Jag skriver under på det jag med!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Ting30 december 2013 kl. 13:15

    Copy that!

    SvaraRadera
  4. Janne30 december 2013 kl. 15:19

    Rolig du Anna ..Lycka till med dina löften själv så har jag inga för vet precis hur det slutar :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
En kommentar
Läs mer

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...
Skicka en kommentar
Läs mer

Optimist, javisst!

Jag är en gul person. En motivator. Bor i övre högra hörnet. Ni som gått ledarskapsutbildningar, gjort IDI-profiler eller andra personlighetstester vet vad det handlar om. Som ledare är jag inspirerande. Positiv till förändring. Glädje som drivkraft. Som mamma är jag kärleksfull men bestämd. Sprallig och intresserad. Som vän är jag omtänksam. Ärlig och bidrar med kunskap. Och så finns det naturligtvis en hel hoper negativa egenskaper inom den kategori människa jag mallats in i. De negativa sidorna vaknar ofta när jag möter min motpol. Min motpol heter processor. I mina ögon en skeptiker. En som ifrågasätter. En som säger nej före ja. Ett neggo helt enkelt. Som den gula motivatorn jag är kan jag visa hänsyn. Lyssnar ett tag. Vill gärna komma överens. Även med motpolen. Och det går så länge vi har tålamod med varandra. För det är precis lika svårt för motpolen. Jag upplevs som överentusiastisk och ogenomtänkt i dennes ögon. I mina ledarskapsutbildningar har jag ...
Skicka en kommentar
Läs mer