Fortsätt till huvudinnehåll

Jag är en like-hora

14 augusti 2007

februari 2009

Det första datumet var dagen då jag skapade mitt konto på det ännu rätt okända Facebook. Under ett par månader hade jag en enda vän. Min lillebror. Det var han som skickat länken till denna nya värld.
Facebook exploderade under 2008 och vips hade jag dryga tusentalet vänner.

I februari 2009 började Facebook kännas väl bekant och Twitter lockade med sina 140-teckensbegränsning. Ett annat klientel vistades där. Många journalister och politiker. Inläggslänkar till intressanta debatter, krönikor och artiklar haglade. Det var en annan sorts flöde än det mer personliga som delades på Facebook. Båda tilltalade mig.

Men nu...

Inläggen på Facebook liknar allt mer varandra. Mysiga julbilder, inlägg om träning, tv-program och väder dränker flödet. Vi letar bekräftelse. Älskar att se "Gilla"-notiserna och kommentarerna. "Yeah, 70 likes för min julgransbild". För varför lägger vi annars upp inlägg överhuvudtaget? Om det inte handlar om att få reaktioner?

På Twitter är det tuffare. Flödet snabbare och konkurrensen om intelligenta och kul inlägg är hård. Ditt fyndiga inlägg har bara ett par minuter på sig att fastna innan det försvinner i strömmen av tweets. Skriver du inte ofta finns du inte. Svara, favorisera och glöm för Guds skull inte att vara fyndig. Jag kan sitta i bilen och i huvudet formulera nästa tweet. Flera minuter kan jag ägna åt detta enda tweet. Får jag inga svar är det ett misslyckande. Får jag många svar sprider sig välbefinnandet.

Och jag gillar inte det jag är på väg att bli. En like-hora. En som skriver 30 tweets i timmen, svarar på lika många och favoriserar i hundratal. Uppdaterar Facebook-appen otal gånger för att kolla notisflödet. Svarar på alla privata meddelanden av rädsla att verka otrevlig. Trots att jag inte känner alla.

Men nu är det nog. Igår raderade jag apparna i mobilen. Jag kommer inte försvinna från sociala medier, jag gillar faktiskt julgrans-bilder och träningsinlägg. Men jag ska gå på rehab. Tiden jag sparar ska jag lägga på annat. Viktigare saker. Som att gilla er irl istället.








Etiketter:

Kommentarer

  1. Unknown22 december 2013 kl. 19:04

    Borde du inte stänga bloggen också?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna Malmborg22 december 2013 kl. 19:26

      Bloggen lägger jag minimalt med tid på, så nej. Stänger inte heller ned Facebook och Twitter, utan har bara tagit bort apparna. För att spara tid.

      Radera
    2. Unknown22 december 2013 kl. 22:31

      Då blir det lite tomt i mitt Twitterflöde. Du, och någon till, har stått för det glada och positiva, det dagliga solskenet. Hoppas du kommer åter.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...
Skicka en kommentar
Läs mer

Balansera tiden på nätet

En sexårig flicka sitter på en gunga. Men hon gungar inte. Hon sitter med näsan i en mobiltelefon. Scenen finns i en film på Facebook som delas flitigt. Filmen går ut på att visa scener ur vardagen där mobilen blir viktigare än det som sker runt omring oss. Jag tyckte det blev en smula överdrivet. Jag är en förespråkare av mobilitet, stora kontaktnät och uppkoppling dygnet runt. Fördelarna överväger nackdelarna. Alla tycker inte så. Fine. Men jag gör det.  Att när som helst kunna se tv-program, läsa nyheter, titta på kompisens semesterbilder, googla efter fakta eller shoppa kläder. Att jag råkar göra det via min mobil, gör det mig till en sämre och mer osocial människa? Har vi inte tittat på tv förr? Bläddrat i postordertidningar? Var vi mer sociala då bara för att vi inte tittade ned i en mobil?  Nej. Det är en snedvriden bild. Vi gör samma saker. Men genom vår mobil. Däremot har det tillkommit något som gör att vi tillbringar allt mer tid i mobilen. De sociala medie...
2 kommentarer
Läs mer

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
En kommentar
Läs mer