Fortsätt till huvudinnehåll

Farväl, tills vi ses igen


***

De har funnits där hela livet. Farmor, farfar, mormor och morfar. De har bytt blöjor på mig, lekt med mig, gjort söt saft på solmogna bär, låtit mig få följa med på fisketurer i gryningen, lärt mig baka bullar, firat alla mina födelsedagar, låtit mig skjuta luftgevär, tröstat mig när åskan skrämde, kramat mig, tröstat mig… 
Jag är snart 36 år och är lycklig över att ha fått så många år med mina gamlingar som varit en källa för trygghet och kärlek. 
Men på fredag tar jag ett sista farväl av min farmor. Hon var färdig med sin tid här hos oss. Några dagar innan hon vandrade vidare hälsade jag på henne. Hon var trött, men vi pratade sakta. Om förr och om nu. Små ord av kärlek. Jag tvättade bort svetten ur hennes panna. Smekte hennes arm. Hon orkade inte länge. Slumrade till. Vaknade igen. Innan jag gick möttes våra ögon. Hennes blå rakt in i mina gröna. Hon tog min hand och viskade:
-Vi ses igen Anna. Jag älskar dig. 
Jag kysste henne på kinden. Tårarna trillade ned i hennes gråa hårstrån. Jag reste mig sakta och tittade på henne genom tårdränkta dimmor. Hon log. Jag log.
På vägen hem tänkte jag på hennes ord. ”Vi ses igen Anna”. Ja, farmor. Vi ses igen. Då ska jag visa att jag blivit lika bra som dig på att göra brunsås.

***


Min farmor, jag och farfar. Sommaren 2011.






Kommentarer

  1. det är tungt... Ger dig en massa tankar och styrka.. <3

    SvaraRadera
  2. Ohhh Anna vilka fina kärleksfyllda ord.
    Hela texten berörde mig och jag tror på att en dag så träffas ni igen en dag när du står där och gör din brunsås tittar hon över din axel och upptäcker att du har tagit till dig vad hon lärt ut.

    Många Kramar

    SvaraRadera
  3. Oj, men vad snabbt livet förändras, jag menar, hon såg ju väldigt pigg ut på bilden jämfört med den beskrivning du återger ovan...
    Hur som helst, jobbigt är det.
    Har aldrig träffat min morfar då han dog när min mamma var 14, farmor och farfar (i Danmark) gick bort för säkert 15 resp. 20 är sedan. Har min 95-åriga mormor kvar, hon har överlevt sitt enda barn (min mamma) med i dagsläget 8 år... men sist vi var där var hon "långt borta"...
    Kan tala om att det är enormt svårt (och framförallt frustrerande) när man kommer med 4 barnbarnsbarn och hon inte har en susning om vem man är... och jag tvivlar på att det blir bättre framöver.
    (hoppsan vilken uppsats det blev)
    *kram*

    SvaraRadera
  4. Vad fint skrivet. Jag vet hur jobbigt det känns, kramar till dig.

    SvaraRadera
  5. Åh vad fint skrivet. Jag blev alldeles tårögd.
    Kram

    SvaraRadera
  6. Så fint du skrivit. *torkar tårarna och ägnar en tanke åt mina egna far- och morföräldrar som inte längre är med oss*

    SvaraRadera
  7. Du har gåvan att formulera orden väl.
    Fint skrivet!

    SvaraRadera
  8. Vackert skrivet gumman! Love /Pappa

    SvaraRadera
  9. Anna, så vackert skrivet och man kan lätt känna både beundran och kärlek i din ord att mina ögon tåras. Det får mig att tänka på dem som fattas mig...

    En dag kommer ni att ses igen, och till dess är ni tillsammans inombords.
    Kram

    SvaraRadera
  10. Vackraste jag läst på länge, började gråta när jag läste här. Otroligt vackra ord!
    //Lina

    SvaraRadera
  11. Jättefint skrivet. Kram till dig.

    SvaraRadera
  12. Vackert! De har en stor mening i våra liv samt kan ge oss historia som är viktigt för vår utveckling. vi ska glädjas åt det de delar med oss under vår uppväxttid.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

76 kg

Det är förskräckligt. Hur 17 gick det så här? Jo, med godsaker, vin och för lite träning. Nu är det naturligtvis ett par kilo vätska, men hallå... Jag är besviken på mig själv. Jag är som en missbrukare. När jag väl unnar mig så kan jag inte sluta. Det går aldrig att äta med måtta. När jag svullat i mig en godispåse kan jag sen öppna en påse ostbågar och toppa det med lite coca cola. Nej, det här går inte. Jag gav mig ut på en långpromenad. Dryga milen knallade jag. Det är ju trots allt träningen som jag måste komma igång med ordentligt igen. När jag hade en PT så kunde jag inte smita. Nu när jag kör själv är det lätt att boka av passet om något annat lockar. Och det går inte bara att småfjösa med någon timme här och där. Det måste bli rutin på skiten igen. Då, och bara då kan jag unna mig godsaker. Varje dag kommer jag bokföra min vikt här på bloggen. Jag vet att det finns motståndare till att väga sig varje dag. Men jag måste ha koll på hur kroppen svarar. Jag kommer också mäta b...

Tävling!

Julfester, glöggmingel och senare nyårsfest. Nu har du chansen att vinna en flaska "Pigga ögon" som sägs motverka mörka ringar under ögonen. Läs mer här. Jag har tre flaskor som skall hitta nya ägare. Flaskorna köpte jag till bröllopet och skulle lottats ut på festen. Men jag tänkte att ni alla skulle få chansen istället! För att tävla gör du detta: 1. Kommentera här 2. Tipsa om tävlingen på blogg/Facebook/Twitter 3. Följ min blogg - om du vill! ;) Jag drar vinnaren på söndag kväll - klockan 18.00. Då kan ni ha era flaskor i brevlådan lagom till julfesterna nästa vecka.

Jag vacklar...

Ingen vikt och stegstatus idag. Jag har tappat fokus. Jag har ingen PT som härjar på mig och det hade stor inverkan på mig. Nu har jag ett sådant oerhört sug efter sötsaker så det är inte klokt. Det känns inte roligt alls. Jag vet att jag är i en svacka. Ups n downs. Ni vet hur det är. Jag lär resa mig, men jag behöver kanske ett och annat peppande ord på vägen...lämna gärna det om du vill.