Fortsätt till huvudinnehåll

Sjukt nöjd


Och vaddan denna uppsyn? Jo, jag känner mig grymt motiverad. Jag detoxar lite. Jag gymmar lite. Vikten minskar lite. Om ett par veckor är jag tillbaka i viktnivån jag hade när jag gifte mig. Sen tar vi ett kilo till och jag är redo för bikinin i Thailand. Men egentligen spelar vikten ingen roll för bikinikänslan. Hur man än ser ut så sitter det i huvudet. En överviktig kvinna. En pinnsmal kvinna. Båda kan vara lika vackra. Så länge de bär huvudet högt och ryggen rak. 70 kg eller 60 kg? I don´t care. Faktiskt. Det är bara en fingervisning. Jag strävar mot en fastare kropp och ett hjärta som inte rusar när jag gått en kilometer på stranden. Och för att uppnå det så måste några kilo fett bort. Det är fakta. Vad är ditt mål med träningen och kosthållningen - om du nu tänker i sådana banor?






Kommentarer

  1. Mitt mål är att må bättre, att vara snällare mot kroppen och hjärtat. Att orka utan att behöva stanna upp och pusta.
    Att lära mig äta rätt, det kan vara närproducerat och ekologiskt, att lära mig välja rätt och att göra bra val. :)

    SvaraRadera
  2. Jättebra inställning!

    Kosthållning har jag ingen men mitt mål med träning är att gå upp i vikt och förhoppningsvis bli piggare och mera energi.

    SvaraRadera
  3. Det är så sant att det sitter i skallen! Jag har gått ned 3 av de 5 kilo jag gick upp i december och jag känner my grymt mycket snyggare nu. Bra kost och träning ger såna bra känslor tycker jag. Skulle jag äta massa skit och inte träna (men ändå väga en bra vikt) skulle jag nog inte känna på samma sätt iaf...

    SvaraRadera
  4. Mitt mål - fasthet! Och inte dö av andnöd av minsta lilla ansträngning.

    Sant, önskar jag höll mitt huvud högt och gick stolt med min kropp. Som man borde!

    SvaraRadera
  5. Jag tränar inte för att bli ung och smal, utan för att få bli gammal!
    Måbra känsla!
    Energipåfyllning till livet!

    SvaraRadera
  6. Jag har faktiskt ställt undan vågen. Känner att den stressar mer än gör nytta. Jag äter rätt, åh då menar jag rätt för mig, och rör på mig i sånna former som inspirerar mig och stärker mig. Jag vill vara en stl. 38/40 ungefär och framför allt stark, ha en bra hållning och ett hållbart leverne!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Optimist, javisst!

Jag är en gul person. En motivator. Bor i övre högra hörnet. Ni som gått ledarskapsutbildningar, gjort IDI-profiler eller andra personlighetstester vet vad det handlar om. Som ledare är jag inspirerande. Positiv till förändring. Glädje som drivkraft. Som mamma är jag kärleksfull men bestämd. Sprallig och intresserad. Som vän är jag omtänksam. Ärlig och bidrar med kunskap. Och så finns det naturligtvis en hel hoper negativa egenskaper inom den kategori människa jag mallats in i. De negativa sidorna vaknar ofta när jag möter min motpol. Min motpol heter processor. I mina ögon en skeptiker. En som ifrågasätter. En som säger nej före ja. Ett neggo helt enkelt. Som den gula motivatorn jag är kan jag visa hänsyn. Lyssnar ett tag. Vill gärna komma överens. Även med motpolen. Och det går så länge vi har tålamod med varandra. För det är precis lika svårt för motpolen. Jag upplevs som överentusiastisk och ogenomtänkt i dennes ögon. I mina ledarskapsutbildningar har jag ...