Fortsätt till huvudinnehåll

Sjukt nöjd


Och vaddan denna uppsyn? Jo, jag känner mig grymt motiverad. Jag detoxar lite. Jag gymmar lite. Vikten minskar lite. Om ett par veckor är jag tillbaka i viktnivån jag hade när jag gifte mig. Sen tar vi ett kilo till och jag är redo för bikinin i Thailand. Men egentligen spelar vikten ingen roll för bikinikänslan. Hur man än ser ut så sitter det i huvudet. En överviktig kvinna. En pinnsmal kvinna. Båda kan vara lika vackra. Så länge de bär huvudet högt och ryggen rak. 70 kg eller 60 kg? I don´t care. Faktiskt. Det är bara en fingervisning. Jag strävar mot en fastare kropp och ett hjärta som inte rusar när jag gått en kilometer på stranden. Och för att uppnå det så måste några kilo fett bort. Det är fakta. Vad är ditt mål med träningen och kosthållningen - om du nu tänker i sådana banor?






Kommentarer

  1. Mitt mål är att må bättre, att vara snällare mot kroppen och hjärtat. Att orka utan att behöva stanna upp och pusta.
    Att lära mig äta rätt, det kan vara närproducerat och ekologiskt, att lära mig välja rätt och att göra bra val. :)

    SvaraRadera
  2. Jättebra inställning!

    Kosthållning har jag ingen men mitt mål med träning är att gå upp i vikt och förhoppningsvis bli piggare och mera energi.

    SvaraRadera
  3. Det är så sant att det sitter i skallen! Jag har gått ned 3 av de 5 kilo jag gick upp i december och jag känner my grymt mycket snyggare nu. Bra kost och träning ger såna bra känslor tycker jag. Skulle jag äta massa skit och inte träna (men ändå väga en bra vikt) skulle jag nog inte känna på samma sätt iaf...

    SvaraRadera
  4. Mitt mål - fasthet! Och inte dö av andnöd av minsta lilla ansträngning.

    Sant, önskar jag höll mitt huvud högt och gick stolt med min kropp. Som man borde!

    SvaraRadera
  5. Jag tränar inte för att bli ung och smal, utan för att få bli gammal!
    Måbra känsla!
    Energipåfyllning till livet!

    SvaraRadera
  6. Jag har faktiskt ställt undan vågen. Känner att den stressar mer än gör nytta. Jag äter rätt, åh då menar jag rätt för mig, och rör på mig i sånna former som inspirerar mig och stärker mig. Jag vill vara en stl. 38/40 ungefär och framför allt stark, ha en bra hållning och ett hållbart leverne!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.