Fortsätt till huvudinnehåll

Min fina farmor




Änglarna har hämtat min farmor. 

Min fina farmor. 

Hon finns hos mig för alltid.

I mitt hjärta.

I mina tankar.

Hon lärde mig göra dom bästa såserna.

Jag ärvde hennes syn.

Jag ärvde hennes håriga överläpp.

Jag älskar henne. Jag älskade henne. Jag saknar henne. Jag hoppas hon hälsar på mig.

När välkomstfesten i himlen är slut.








Kommentarer

  1. Ann-Sofie22 januari 2012 kl. 03:11

    Beklagar sorgen.
    Jättefint skrivet.
    Hon kommer nog att komma och hälsa på.

    Jättemånga kramar

    SvaraRadera
  2. Ting22 januari 2012 kl. 10:20

    Åh vad sorgligt och jobbigt.
    Men jag är, som Ann-Sofie, övertygad om att hon kommer och hälsar på dig!
    Varma kramar från mig!

    SvaraRadera
  3. anna22 januari 2012 kl. 10:41

    Usch vad sorgligt, läser och gråter och hoppas du får många kramar dessa dagar! Beklagar!

    SvaraRadera
  4. life.love.baking22 januari 2012 kl. 10:46

    Fäller en tår och tänker på dig!

    SvaraRadera
  5. Lina22 januari 2012 kl. 10:47

    Rysningar av att läsa.. Otroligt fina ord. Din farmor lär hålla ett öga över dig.
    Beklagar sorgen

    SvaraRadera
  6. Alva22 januari 2012 kl. 11:05

    Bina böner går till dig och din familj!
    Beklagar sorgen!
    Många kramar <3

    SvaraRadera
  7. Suzan22 januari 2012 kl. 13:02

    Fina Anna!, jag beklagar... <3 Kram

    SvaraRadera
  8. Cilla22 januari 2012 kl. 19:35

    Jag beklagar sorgen. Det var mycket fina ord!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli
Skicka en kommentar
Läs mer

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).
6 kommentarer
Läs mer

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.
Skicka en kommentar
Läs mer