Fortsätt till huvudinnehåll

Dag 1 av 50

73 kg (startvikt)


I morse vägde jag mig. Det var inte roligt. Inte roligt alls. Hur i hela världen lyckas jag gå upp fem kg under jul- och nyår!? Jag vägde 73 kg!
Nu vet jag att mycket är vätska. Som vanligt. Jag lägger lätt på mig vätska när jag äter kolhydrater och dricker rött.

Idag är det 50 dagar kvar till Thailand. Då ska jag ha gått ned till 68 igen. Minst. Varje dag lägger jag ut vikten här. Så som jag gjorde back in the days. Hur ska jag lyckas? Genom att dra ned på kolhydraterna och ta bort sockret så mycket det går. Om jag är manisk? Nej. Allt ska ske på ett sunt vis. Ingen hets. Jag är nöjd med mitt liv, men jag gillar inte att vara svullen och känna mig trött. Energi - here i come!





Etiketter:

Kommentarer

  1. Anonym2 januari 2012 kl. 16:41

    Håller med dig att det är energin man saknar mest när kilorna ökar.

    Linwin

    SvaraRadera
  2. Petra2 januari 2012 kl. 16:47

    Vi får kämpa tillsammans. Plus för mig också och surt är det. Skulle inte du kunna lägga ut dagen innan hur du skall äta så kan man haka på ?
    Kram

    SvaraRadera
  3. Anna Malmborg2 januari 2012 kl. 16:50

    Så kan jag absolut göra Petra! :)

    SvaraRadera
  4. Petra2 januari 2012 kl. 16:50

    Skulle vara jätteroligt! Nu kör vi!

    SvaraRadera
  5. anna2 januari 2012 kl. 17:03

    Jag vågar inte ställa mig på vågen...

    SvaraRadera
  6. Ceciliah2 januari 2012 kl. 17:17

    Va sjutton börjar du nu!!! Jag har ju kört ett par dagar och är redan inne på dag 6 juuu!

    SvaraRadera
  7. Anna Malmborg2 januari 2012 kl. 17:18

    Alltså. Jag började ju lite förra veckan, men med nyår så gick det ju inte att leva efter det fullt ut. :)

    SvaraRadera
  8. Anonym2 januari 2012 kl. 17:20

    Anna, häng med på lunchträning. Antingen lugn jogg runt stångån eller styrketräning i cirkelform i Pigallen i källaren på jobbet.
    //Kicki

    SvaraRadera
  9. Anna Malmborg2 januari 2012 kl. 17:22

    Styrketräningen kan jag vara med på. Jogging runt ån med er proffs känns bara motigt...;)

    SvaraRadera
  10. Helena m. 42 januari 2012 kl. 17:44

    Jag har också tagit nya tag, ungefär samma anfallssätt som du, men med annat mål... Thailand kan jag bara drömma om (med 4 barn skulle det väl kosta 1 miljon ungefär) men jag har en 10-årig bröllopsdag som lurar runt hörnet. Får se hur långt jag når tills dess.
    Lycka till oss !

    SvaraRadera
  11. Anna Malmborg2 januari 2012 kl. 17:47

    Heja där Helena! Det är ett skäl så gott som något!

    SvaraRadera
  12. Trillingnöten2 januari 2012 kl. 17:57

    Inte för att vara taskig: men fasiken vad skönt det är att inte vara ensam om att ha gått upp i jul! Samma här. Fem hemska kilo!

    SvaraRadera
  13. Suzan2 januari 2012 kl. 17:59

    Fan vad jag saknar den där kvargen... här finns bara skånemejeriers :(

    SvaraRadera
  14. Anna Malmborg2 januari 2012 kl. 18:16

    O vad skönt att du Trillingnöten delar med dig av det! :)

    Suzan - har ni inte vanliga ICA:s ens en gång?

    SvaraRadera
  15. Josefin2 januari 2012 kl. 20:27

    Heja dig, vad duktig du är!
    ICAs kvarg är bara bäst! Perfekt i konsistensen.

    SvaraRadera
  16. Kattis2 januari 2012 kl. 20:48

    Åh vad bra med pepp! Vi åker till Thailand om 61 dagar - mitt mål är att tappa 6 kilo till dess. Hoppas jag också mest samlat vatten under julen...;-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
En kommentar
Läs mer

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...
Skicka en kommentar
Läs mer

Optimist, javisst!

Jag är en gul person. En motivator. Bor i övre högra hörnet. Ni som gått ledarskapsutbildningar, gjort IDI-profiler eller andra personlighetstester vet vad det handlar om. Som ledare är jag inspirerande. Positiv till förändring. Glädje som drivkraft. Som mamma är jag kärleksfull men bestämd. Sprallig och intresserad. Som vän är jag omtänksam. Ärlig och bidrar med kunskap. Och så finns det naturligtvis en hel hoper negativa egenskaper inom den kategori människa jag mallats in i. De negativa sidorna vaknar ofta när jag möter min motpol. Min motpol heter processor. I mina ögon en skeptiker. En som ifrågasätter. En som säger nej före ja. Ett neggo helt enkelt. Som den gula motivatorn jag är kan jag visa hänsyn. Lyssnar ett tag. Vill gärna komma överens. Även med motpolen. Och det går så länge vi har tålamod med varandra. För det är precis lika svårt för motpolen. Jag upplevs som överentusiastisk och ogenomtänkt i dennes ögon. I mina ledarskapsutbildningar har jag ...
Skicka en kommentar
Läs mer