Fortsätt till huvudinnehåll

Att fylla 36 år

På onsdag fyller jag år och jag har fått två frågor om vad jag önskar mig. På den ena frågan svarade jag "motionsband". På den andra frågan svarade jag "något gult".

När jag var 20-nånting fick jag säkert 10-nånting frågor om vad jag önskade mig. Nu är vi alltså nere på två frågor. Varför blir det så? Räknas inte födelsedagar efter 30? Är det bara jämna födelsedagar som 40, 50, 60 osv som räknas?

Nej, jag tycker det är det roligt med små presenter. Både att få och att ge. Pengavärdet är ointressant. Det kan handla om armband, örhängen, en påse te, nymalet kaffe, en pocketbok...Är man helt utan pengar kan man ju alltid erbjuda sina tjänster. Baka, klippa gräs, passa barn... Födelsedagar är helt enkelt ett bra tillfälle att uppmärksamma någon lite extra.

Och på onsdag fyller alltså jag år. Jag hoppas att åtminstone min man är sugen på att ge mig lite uppmärksamhet. Trots att jag har fyra år kvar till 40.

Kommentarer

  1. Gillar födelsedagar oxå, andras och min egen :) även om det betyder att jag blir äldre ;).

    Ett, som du säger, ypperligt tillfälle att uppmärksamma personen i fråga.
    Vi har som tradition att den som fyller bestämmer vad och vart vi äter :).

    SvaraRadera
  2. Jag har funderat över det, men jag utifrån det perspektivet att jag idag är helt ointresserad av min egen födelsedag. Och jag kan inte förklara varför jag tappat intresset. Kanske att jag tycker det är jobbigt att åren går så fort. Kanske för att det är så mycket med de tre barnens och fruns födelsdagar att jag inte riktigt orkar med min egen. Kanske för att jag har precis allt och lite till och om jag saknar något så köper jag det när behovet uppstår.

    Jag saknar dock den goa känslan av att bli glad över att någon har ansträngt sig att köpa något...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Balansera tiden på nätet

En sexårig flicka sitter på en gunga. Men hon gungar inte. Hon sitter med näsan i en mobiltelefon. Scenen finns i en film på Facebook som delas flitigt. Filmen går ut på att visa scener ur vardagen där mobilen blir viktigare än det som sker runt omring oss. Jag tyckte det blev en smula överdrivet. Jag är en förespråkare av mobilitet, stora kontaktnät och uppkoppling dygnet runt. Fördelarna överväger nackdelarna. Alla tycker inte så. Fine. Men jag gör det.  Att när som helst kunna se tv-program, läsa nyheter, titta på kompisens semesterbilder, googla efter fakta eller shoppa kläder. Att jag råkar göra det via min mobil, gör det mig till en sämre och mer osocial människa? Har vi inte tittat på tv förr? Bläddrat i postordertidningar? Var vi mer sociala då bara för att vi inte tittade ned i en mobil?  Nej. Det är en snedvriden bild. Vi gör samma saker. Men genom vår mobil. Däremot har det tillkommit något som gör att vi tillbringar allt mer tid i mobilen. De sociala medie...

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...