Fortsätt till huvudinnehåll

Drott blev Malmborg


Hej, mitt namn är Anna Dro...eh Malmborg.
Jag är numera gift. Bröllopet var det bästa jag upplevt i sitt slag. Nästan alla jag gillar och bryr mig om var med och delade upplevelsen.

Men så kommer vardagen och jag skulle byta efternamn. Det var inte så enkelt som jag hade trott. Den första utmaningen är att komma ihåg att säga rätt i telefonen. Varannat samtal går det bra.

Sen skulle jag byta ut korten i plånboken. Men många företag kräver personbevis för att byta namn på befintliga kort och konton. Och det kan jag inte göra förrän namnändringen gått igenom hos Skatteverket.
Så en vecka efter vigseln ringde jag Skatteverket och frågade om jag nu fått namnet Malmborg även inför svenska staten. Men hon på andra sidan luren skrattade åt att jag ringde så snart efter vigseln och informerade om att jag skulle få vänta några veckor till.

Jahopp. Under tiden tog jag tag i alla mejladresser, byte av bloggadress, byta namn på konton, skapa nya profiler på Google och sociala medier.

Så varför byta namn överhuvudtaget? Den frågan har jag ställt mig själv många gånger de senaste veckorna, och jag kommer inte fram till något bra svar. Men känslan är bra. Jag känner mig fånigt lycklig att heta samma sak som min man och mina barn. Familjen Malmborg.

Kommentarer

  1. anna22 december 2011 kl. 15:16

    Ja det är faktiskt något visst med att hela familjen heter samma. Jättemysig känsla!

    SvaraRadera
  2. Peter22 december 2011 kl. 18:46

    Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Anonym22 december 2011 kl. 18:48

    Mmmmm så känner jag också. Får ta tag i det under nästa år :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
En kommentar
Läs mer

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...
Skicka en kommentar
Läs mer

Optimist, javisst!

Jag är en gul person. En motivator. Bor i övre högra hörnet. Ni som gått ledarskapsutbildningar, gjort IDI-profiler eller andra personlighetstester vet vad det handlar om. Som ledare är jag inspirerande. Positiv till förändring. Glädje som drivkraft. Som mamma är jag kärleksfull men bestämd. Sprallig och intresserad. Som vän är jag omtänksam. Ärlig och bidrar med kunskap. Och så finns det naturligtvis en hel hoper negativa egenskaper inom den kategori människa jag mallats in i. De negativa sidorna vaknar ofta när jag möter min motpol. Min motpol heter processor. I mina ögon en skeptiker. En som ifrågasätter. En som säger nej före ja. Ett neggo helt enkelt. Som den gula motivatorn jag är kan jag visa hänsyn. Lyssnar ett tag. Vill gärna komma överens. Även med motpolen. Och det går så länge vi har tålamod med varandra. För det är precis lika svårt för motpolen. Jag upplevs som överentusiastisk och ogenomtänkt i dennes ögon. I mina ledarskapsutbildningar har jag ...
Skicka en kommentar
Läs mer