Hej, mitt namn är Anna Dro...eh Malmborg.
Jag är numera gift. Bröllopet var det bästa jag upplevt i sitt slag. Nästan alla jag gillar och bryr mig om var med och delade upplevelsen.
Men så kommer vardagen och jag skulle byta efternamn. Det var inte så enkelt som jag hade trott. Den första utmaningen är att komma ihåg att säga rätt i telefonen. Varannat samtal går det bra.
Sen skulle jag byta ut korten i plånboken. Men många företag kräver personbevis för att byta namn på befintliga kort och konton. Och det kan jag inte göra förrän namnändringen gått igenom hos Skatteverket.
Så en vecka efter vigseln ringde jag Skatteverket och frågade om jag nu fått namnet Malmborg även inför svenska staten. Men hon på andra sidan luren skrattade åt att jag ringde så snart efter vigseln och informerade om att jag skulle få vänta några veckor till.
Jahopp. Under tiden tog jag tag i alla mejladresser, byte av bloggadress, byta namn på konton, skapa nya profiler på Google och sociala medier.
Så varför byta namn överhuvudtaget? Den frågan har jag ställt mig själv många gånger de senaste veckorna, och jag kommer inte fram till något bra svar. Men känslan är bra. Jag känner mig fånigt lycklig att heta samma sak som min man och mina barn. Familjen Malmborg.
Ja det är faktiskt något visst med att hela familjen heter samma. Jättemysig känsla!
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMmmmm så känner jag också. Får ta tag i det under nästa år :)
SvaraRadera