Fortsätt till huvudinnehåll

Knäckt av nötter


Smågodishyllan väljs nu för tiden ofta bort till förmån för naturgodiset och framför allt nötterna. Jag älskar nötter. Gärna paranötter eller valnötter. Till jul hör det till att man ska knäcka bort skalet själv. En tradition jag bara köper år efter år.

- Det är klart vi ska köpa nötter till jul, säger jag till barnen när jag i takt till tonerna av "Nu är det jul igen..." börjar skyffla i nötter i en genomskinlig påse.

Jag tänker inte på att jag egentligen bara kan bege mig till de bekanta hyllorna med färdigknäckta nötter och bespara mig en hel del kämpande - i synnerhet med hasselnötterna. Shit vad hårda de skalen är!

Men det finns en fördel med nötterna med skal. Man äter inte lika många.


Kommentarer

  1. Och hon m allergier missar nötterna, de där rosa mandlarna, alladin, paradis och knäck. Skumtomtar tål jag men de är ju skitäckliga.

    SvaraRadera
  2. Saltade mandlar. Fantastiskt! Samt färdigskalat=)

    SvaraRadera
  3. Pappa hade alltid nötter till jul var inte så förtjust i dem men knäckte och åt bara för att det var jul :)

    Kavring är en annan sak som är förknippat med jul för mig :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Vikthets och bröllop

Ni som följt mig ett tag vet att jag inför det här bröllopet jobbat som en tok med att gå ned i vikt. Vissa perioder har det gått riktigt bra, för att i nästa stund balla ur fullständigt. Som ni förstår har ju alla i min närhet fått dras med mig och mina idéer. Mina kollegor inte minst. Så på bröllopet visade dom filmen - "En dag i Annas liv". Jag tänkte visa vissa delar av den här.  Några scener är av det slag att det inte passar sig för ett offentligt forum. Men ni kommer förstå grejen. I slutet av filmen får ni också se en del av vigseln. Vill bara poängtera att det är mitt skratt ni hör genom filmen. Jag lurade att tro att det skulle användas till ett tv-program. Icke. Det var till den här filmen. Håll till godo. 

Hon vandrade vidare

En varm sommardag stod du på verandan med armarna utsträckta i ett välkomnande. Du kramade mig hårt och bad mig vinka hej då till mamma. Du la handen på min axel och ledde in mig i köket där köttgrytan puttrade på spisen.  När vi ätit åkte vi ut med båten. Salta skärgårdsdofter. Du satt i fören och log. Min flytväst var för stor och luktade illa, men att få slippa var inte ett alternativ för dig.  Näten lades i och vi tog oss tillbaka till bryggan. Din trygga hand och hjälpte mig upp på fast mark. På knastrande grusvägar gick vi tillbaka till huset. Jag stannade i trädgården. Drog upp en morot som jag sköljde i trädgårdsslangen på sidan av huset. Knaprande gick jag vidare och tittade på sommartavlan.  Insekter som surrar, dofter av svensk sommar, kor som råmar på avstånd, solen på väg ned. När kvällen kommer samlas vi vid TV:n. Jag sitter i ditt knä och du övar bokstaven "r" med mig. Jag försöker. Och misslyckas. Och försöker igen. Du visar tålmodigt vägen och ...