Fortsätt till huvudinnehåll

Drott vs Malmborg

I lördags klockan 16.00 bytte jag efternamn, från Drott till Malmborg. Dennis och barnen heter det. Dennis ville dessutom inte byta så därför tog jag deras efternamn.

Har redan kommit på mig själv att presentera mig som "Anna Drott" i telefonen och när jag ska logga in på olika sajter skriver jag Drott av bara farten.

Många tyckte att Dennis istället borde bytt namn då mitt efternamn är etablerat här i regionen tack vare mitt yrke. Det stämmer kanske att Drott är lättare att komma ihåg, men att det skulle vara bättre håller jag inte med om. Själv är jag nöjd över att jag bytt. Det är kul att alla heter samma sak. Enhetligt.

Men hur länge ska jag hålla på att skriva/säga fel? Hur var det för dig?


Kommentarer

  1. Anonym6 december 2011 kl. 08:55

    Vi gifte oss i januari och jag kan komma på mig själv med att nästan skriva under fel fortfarande... men muntligt gick det rätt fort att få till det, det är just det där med underskrifter som sitter i ryggmärgen på nått sätt...

    SvaraRadera
  2. Anna Lyberg6 december 2011 kl. 08:55

    Det gick ganska fort faktiskt, nu efter 6 år kan jag inte tänka mig mitt gamla efternamn längre

    SvaraRadera
  3. Anonym6 december 2011 kl. 09:36

    9 år senare och jag gör fortfarande fel ibland på jobbet. Antagligen för att jag jobbar med min far, bror och farbror som faktiskt har mitt gamla efternamn.... det är bara där jag gör fel.

    Linwin

    SvaraRadera
  4. Suzanna6 december 2011 kl. 09:38

    Och så utmaningen som kompis att lära sig förnyelsen. Det går bra, men där det gamla biter sig fast är i telefonens kontaktbok. Många vänner står fortfarande kvar med signaturen från gamla efternamnet.Men jättekul med giftermålet, Anna!

    SvaraRadera
  5. Helena m. 46 december 2011 kl. 09:45

    Säga rätt var väl ok, men att få till en hyffsad namnteckning... jeezus säger jag bara...
    ;-)

    SvaraRadera
  6. Furman6 december 2011 kl. 10:01

    Jag sa nog fel i 1,5 år ungefär fast jag kanske är ovanligt trög? Innan hette jag sipos och tänkte att det skulle bli smidigt med furman som liksom låter mer svenskt. Ack vad jag bedrog mig, Ellos skickar alltid katalog och reklam till surman... Likaså la redote. Ofta står det farman när jag beställt biljetter....

    SvaraRadera
  7. Gafflan6 december 2011 kl. 10:12

    Det gick bra. Tog ett tag men till slut så satt det.

    SvaraRadera
  8. Anonym6 december 2011 kl. 15:02

    Är det inte bra att ha två namn. Ett för dig i din yrkesroll som du arbetat arslet av dig för att etablera och heta Malmborg privat. Det har nog jag tänkt mig i alla fall om jag någonsin gifter mig. Hanna

    SvaraRadera
  9. Fru B6 december 2011 kl. 20:57

    Sa aldrig fel. Mitt eget (holländska) efternamn är så långt och krånkligt att uttalla att jag använde makens namn direkt efter bröllopet förra året. :)

    SvaraRadera
  10. fam edman bagley6 december 2011 kl. 21:41

    Jag lade ju bara till ett namn, inte så krångligt ;-)

    SvaraRadera
  11. Anonym12 december 2011 kl. 11:53

    Typiskt att kvinnan ska foga sig!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
En kommentar
Läs mer

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...
Skicka en kommentar
Läs mer

Optimist, javisst!

Jag är en gul person. En motivator. Bor i övre högra hörnet. Ni som gått ledarskapsutbildningar, gjort IDI-profiler eller andra personlighetstester vet vad det handlar om. Som ledare är jag inspirerande. Positiv till förändring. Glädje som drivkraft. Som mamma är jag kärleksfull men bestämd. Sprallig och intresserad. Som vän är jag omtänksam. Ärlig och bidrar med kunskap. Och så finns det naturligtvis en hel hoper negativa egenskaper inom den kategori människa jag mallats in i. De negativa sidorna vaknar ofta när jag möter min motpol. Min motpol heter processor. I mina ögon en skeptiker. En som ifrågasätter. En som säger nej före ja. Ett neggo helt enkelt. Som den gula motivatorn jag är kan jag visa hänsyn. Lyssnar ett tag. Vill gärna komma överens. Även med motpolen. Och det går så länge vi har tålamod med varandra. För det är precis lika svårt för motpolen. Jag upplevs som överentusiastisk och ogenomtänkt i dennes ögon. I mina ledarskapsutbildningar har jag ...
Skicka en kommentar
Läs mer