Fortsätt till huvudinnehåll

Drott vs Malmborg

I lördags klockan 16.00 bytte jag efternamn, från Drott till Malmborg. Dennis och barnen heter det. Dennis ville dessutom inte byta så därför tog jag deras efternamn.

Har redan kommit på mig själv att presentera mig som "Anna Drott" i telefonen och när jag ska logga in på olika sajter skriver jag Drott av bara farten.

Många tyckte att Dennis istället borde bytt namn då mitt efternamn är etablerat här i regionen tack vare mitt yrke. Det stämmer kanske att Drott är lättare att komma ihåg, men att det skulle vara bättre håller jag inte med om. Själv är jag nöjd över att jag bytt. Det är kul att alla heter samma sak. Enhetligt.

Men hur länge ska jag hålla på att skriva/säga fel? Hur var det för dig?


Kommentarer

  1. Anonym6 december 2011 kl. 08:55

    Vi gifte oss i januari och jag kan komma på mig själv med att nästan skriva under fel fortfarande... men muntligt gick det rätt fort att få till det, det är just det där med underskrifter som sitter i ryggmärgen på nått sätt...

    SvaraRadera
  2. Anna Lyberg6 december 2011 kl. 08:55

    Det gick ganska fort faktiskt, nu efter 6 år kan jag inte tänka mig mitt gamla efternamn längre

    SvaraRadera
  3. Anonym6 december 2011 kl. 09:36

    9 år senare och jag gör fortfarande fel ibland på jobbet. Antagligen för att jag jobbar med min far, bror och farbror som faktiskt har mitt gamla efternamn.... det är bara där jag gör fel.

    Linwin

    SvaraRadera
  4. Suzanna6 december 2011 kl. 09:38

    Och så utmaningen som kompis att lära sig förnyelsen. Det går bra, men där det gamla biter sig fast är i telefonens kontaktbok. Många vänner står fortfarande kvar med signaturen från gamla efternamnet.Men jättekul med giftermålet, Anna!

    SvaraRadera
  5. Helena m. 46 december 2011 kl. 09:45

    Säga rätt var väl ok, men att få till en hyffsad namnteckning... jeezus säger jag bara...
    ;-)

    SvaraRadera
  6. Furman6 december 2011 kl. 10:01

    Jag sa nog fel i 1,5 år ungefär fast jag kanske är ovanligt trög? Innan hette jag sipos och tänkte att det skulle bli smidigt med furman som liksom låter mer svenskt. Ack vad jag bedrog mig, Ellos skickar alltid katalog och reklam till surman... Likaså la redote. Ofta står det farman när jag beställt biljetter....

    SvaraRadera
  7. Gafflan6 december 2011 kl. 10:12

    Det gick bra. Tog ett tag men till slut så satt det.

    SvaraRadera
  8. Anonym6 december 2011 kl. 15:02

    Är det inte bra att ha två namn. Ett för dig i din yrkesroll som du arbetat arslet av dig för att etablera och heta Malmborg privat. Det har nog jag tänkt mig i alla fall om jag någonsin gifter mig. Hanna

    SvaraRadera
  9. Fru B6 december 2011 kl. 20:57

    Sa aldrig fel. Mitt eget (holländska) efternamn är så långt och krånkligt att uttalla att jag använde makens namn direkt efter bröllopet förra året. :)

    SvaraRadera
  10. fam edman bagley6 december 2011 kl. 21:41

    Jag lade ju bara till ett namn, inte så krångligt ;-)

    SvaraRadera
  11. Anonym12 december 2011 kl. 11:53

    Typiskt att kvinnan ska foga sig!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vita tänder jag kommer få! Lika vita som Alis tänker jag. Men inte lika vita som Ross i Vänner. Ni kommer självklart få se före- och efterbilder. Men det bli
Skicka en kommentar
Läs mer

Blåklint i isbit

På fälten runt vårt hus växer raps och lin. Rapsens gula färg har sedan länge försvunnit och linens blå kronblad yr runt i vinden. Men i dikeskanten växer vår landskapsblomma Blåklint. Den står i full blom och då får man passa på. Jag gör isbitar på löpande band. Till bröllopet. Ja, vi ska gifta oss! Nyp av blommorna med en bit stjälk. Välj de lite större blommorna.  Lägg i blommorna. Fyll med vatten och tryck ned blommorna, som har en tendens att flyta upp. Det går också att fylla upp med hälften vatten och låta blomman frysa fast på botten innan man fyller på resten av vattnet, men det tar längre tid.  De här ska användas som dekoration runt bubbelflaskor till välkomstdrinken. I det lilla bor det vackra, sa en klok man en gång (Ernst K).
6 kommentarer
Läs mer

Spöket på Husby säteri

En redig människa tror inte på spöken. Och jag är en redig människa. Men jag tror nog på spöken trots allt. Jag har liksom många andra förklarat udda händelser med att det är hjärnan eller omgivningen som spelat mig ett spratt. Men sen händer det där som är så udda att det inte går att förklara. I dagarna två har jag vistats på det här slottet... Det heter Husby säteri och ligger i slutet på en grusväg du svänger av på efter att du passerat Mogata. Vid slätbakens strand. I den östgötska skärgården. Varje sommar har jag passerat godset på min väg till mina somrars paradis i Bottna, som också ligger vid vattnet. Ett par mil från säteriet. Här sägs det spöka.                                                                   Godsherren som här sitter i ett samtal med Correns fotochef berättade om hur han och hans fru köpte hela rasket för ett par år sedan. "Det går bra nu", tänkte jag när han sa det... Hur som helst. Huset byggdes upp efter en brand på 1700-talet.
Skicka en kommentar
Läs mer