Fortsätt till huvudinnehåll

Julgodis - gott eller?

Över lag är jag skeptisk till godis man gör själv. Jag föredrar kemiska colaflaskor, cocosprickar och rabarberstänger om det nu ska ätas smågodis. Men just dessa godisar är gudomligt goda. Mozartkulor. Nougat som bäddas in i ett tunt lager mandelmassa. De doppas sedan i smält choklad och avslutningsvis pimpas dom med kulor eller annat krimskrams. Hur är det med dig? Gillar du hemmagjort godis?

Nougatkvadrat 1x1 cm rullas in i marsipan.

Guldpärlor som blev över när 24Corren julpysslade.


Kommentarer

  1. Julgodis är överskattat. Men förra året gjorde jag ändå fem sorter. I år blir det KANSKE en, Rocky Road (nötfri sådan), för den är så enkel att man orkar bry sig! :-)

    SvaraRadera
  2. Leilas Cornflakescrisp kan man döda för.
    Jag provade även att göra egen wienernougat i år och den var över förväntan. De smakade precis som de vackert silverpappersinslagna som finns i affären. Det var Monika Ahlbergs recept jag använde.
    Men det är ju inte så att jag gör hemmagjort godis till vardags. Det får absolut räcka en gång om året!!

    Resterade månader blir det köpegott i alla former och färger. Mums :)

    //Kicki

    SvaraRadera
  3. Jag är inte så pysslig av mig. Har kokat knäck i år. Två sorter. Kokos och lakrits. Kan verkligen rekommendera den sistnämnda.

    SvaraRadera
  4. jag älskar de ljusa bloggarna!!!!!!
    kram ullis

    SvaraRadera
  5. Jodå, jag är en sucker för hemgjort godis. Det är kul att pillerilla med både knäck och kola. Mozartkulor gjorde jag ett år och dem blev riktigt goda. Rocky Road är en favorit som görs varje år.
    Julgodis är skoj att fixa med, lägga i små söta askar och ge bort för allt som jag gör är kanske inte så bra att äta. ;)

    Trevlig fjärde advent!

    SvaraRadera
  6. Förr när barnen var små koka jag knäck och kola. Gjorde knäck förra året men sirapen smakar annorlunda här så de blev inte så goda.

    Sv: jo det funka med Ricotta och den kosta bara 21 kr :)

    SvaraRadera
  7. Jag ska göra dammsugare och mozartkulor.
    Pepparkakor och pepparkakshus.
    Kanske gör jag de där bountybollarna alla bloggar om.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Optimist, javisst!

Jag är en gul person. En motivator. Bor i övre högra hörnet. Ni som gått ledarskapsutbildningar, gjort IDI-profiler eller andra personlighetstester vet vad det handlar om. Som ledare är jag inspirerande. Positiv till förändring. Glädje som drivkraft. Som mamma är jag kärleksfull men bestämd. Sprallig och intresserad. Som vän är jag omtänksam. Ärlig och bidrar med kunskap. Och så finns det naturligtvis en hel hoper negativa egenskaper inom den kategori människa jag mallats in i. De negativa sidorna vaknar ofta när jag möter min motpol. Min motpol heter processor. I mina ögon en skeptiker. En som ifrågasätter. En som säger nej före ja. Ett neggo helt enkelt. Som den gula motivatorn jag är kan jag visa hänsyn. Lyssnar ett tag. Vill gärna komma överens. Även med motpolen. Och det går så länge vi har tålamod med varandra. För det är precis lika svårt för motpolen. Jag upplevs som överentusiastisk och ogenomtänkt i dennes ögon. I mina ledarskapsutbildningar har jag ...