Fortsätt till huvudinnehåll

Hälsoresan på 50 dagar

Nu är det bra! 

Jag tror ni är fler som känner så efter julens frossa. Eller?
I februari åker vi till Thailand och då ska jag känna mig i lite bättre form igen. Lite lättare, lite piggare, lite mindre svullen. Jag har fått verktygen av Daniell som jag tagit farväl av som PT (men inte som vän) och kommer använda dom på bästa sätt. 

Här på bloggen tänkte jag ha dagliga uppdateringar om hur det går. 50 dagar kan låta som en lång tid, men tro mig när jag säger att det är precis vad jag behöver för att komma i fas igen. Det tar lång tid att lära en gammal (who, me!?) att sitta.

Ni får gärna hänga med på samma resa om ni vill. Jag kommer vara detaljerad i mina inlägg. Det kommer inte vara något avancerat. Jag har inte tid att springa på tusen träningspass och jag har inte råd att köpa idel nyttoprodukter, pulver och förbränningspiller. Allt kommer vara mycket enkelt. 

Imorgon kör vi!

No no.

Kommentarer

  1. Ingen thailandsresa som hägrar men dock en träningsresa möjligen i april :-)

    SvaraRadera
  2. Det låter spännande med träningsresa!

    SvaraRadera
  3. Vill du ha en vegotallrik på min 50årsfest maybe!!
    Säg bara till så kokar jag lite bönor å alger å gör en smarrig söppe;)
    pusssss

    SvaraRadera
  4. Jag hänger med också! Jag har ett ultralopp den 4 feb och vill gärna känna mig lättare.
    Hur gör vi? Ska vi skriva vad vi äter och vad vi tränar?
    Vi får heja varandra.
    kram och god fortsättning!

    PS Vad köpte du din blå klänning? Skitsnyggt!

    SvaraRadera
  5. Coyntha: Vi skriver på våra bloggar om dagarna va!? Den blå klänningen köpte jag på Vero Moda - Ikanohuset! :)

    SvaraRadera
  6. Jag är med! Kul med någon som sporrar lite. Det kan behövas ��

    God fortsättning!

    // Ia

    SvaraRadera
  7. Visst kan vi behöva peppas Ia! :)

    SvaraRadera
  8. Jag ska oxå försöka hänga på Anna! '// Linda Norrköping

    SvaraRadera
  9. fick ett ryck när jag kom hem från jobbet idag och gick en PW på 5,5 km. I ärlighetens namn var det inte så mycket power men ändå. bröt mönstret från att sätta sig direkt när man kommer hem.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag testar tandblekning

Whitening-tandkräm och tuggummi med whitening-effekt. Ja, det är väl så långt min strävan efter ett bländande leende tagit sig. Att lägga pengar på en tandblekning hos tandläkare har inte funnits i mina tankar. Men så för ett år sen, på Daniells fest , vann jag ett presentkort på tandblekning hos Ali på Tandvårdscentrum. Nu tog jag mig i kragen och bokade en tid.                          Ali Moazzez är chef och tandläkare på Tandläkarcentrum i Linköping. Se vilket vitt leende!                                Vi började med att gjuta formar. Skenorna som jag sen får ska fyllas med blekmedel och placeras på över- och underkäken. När jag sover.  Först överkäken. Sen underkäken. Det tar en minut för geggan att stelna. Sen lirkar dom loss skenan.  Som ni ser är man ju ingen snygging när gjutningen görs. Men oj så vit...

Balansera tiden på nätet

En sexårig flicka sitter på en gunga. Men hon gungar inte. Hon sitter med näsan i en mobiltelefon. Scenen finns i en film på Facebook som delas flitigt. Filmen går ut på att visa scener ur vardagen där mobilen blir viktigare än det som sker runt omring oss. Jag tyckte det blev en smula överdrivet. Jag är en förespråkare av mobilitet, stora kontaktnät och uppkoppling dygnet runt. Fördelarna överväger nackdelarna. Alla tycker inte så. Fine. Men jag gör det.  Att när som helst kunna se tv-program, läsa nyheter, titta på kompisens semesterbilder, googla efter fakta eller shoppa kläder. Att jag råkar göra det via min mobil, gör det mig till en sämre och mer osocial människa? Har vi inte tittat på tv förr? Bläddrat i postordertidningar? Var vi mer sociala då bara för att vi inte tittade ned i en mobil?  Nej. Det är en snedvriden bild. Vi gör samma saker. Men genom vår mobil. Däremot har det tillkommit något som gör att vi tillbringar allt mer tid i mobilen. De sociala medie...

Till mina vänner

Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit.  Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor.  Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler.  Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...