Min stora lilltjej hade dansuppvisning av höstens övningar redan i slutet av november. Ikväll ville hon promt dansa lite innan sängdags. Jag bad att få filma lite. Hon sa ok. När hon sen satte igång så förstår man varför det är bättre att vara på en stor scen än dansa granne med en gran. I slutet vill hon att jag drar igång en annan låt som de dansade till direkt efter den här. Jag var inte riktigt med på det, vilket du märker i slutet av filmen.
Josephine sa i sitt tal på bröllopsfesten att jag har många vänner. Många som vill vara mig nära. Och vilken ynnest det är. Så har det inte alltid varit. Som barn flyttade vi från stad till stad. Rycktes upp och hystades iväg mot nya skolor. Så några riktiga barndomsvänner finns inte i mitt liv. Min första riktiga vän fick jag i nian. Jag var ny på skolan och hon var min ledsagare första dagen och är så än idag. Ellinor. Jag har många vänner. Många jag bryr mig om och värnar om. Men så finns den där klicken som lyser lite extra starkt på min himmel. Som glimmar till när mörkret faller. De som bevisat att de alltid finns där. Alltid bryr sig. Alltid har en famn att få vila i. Ett öra som lyssnar. En mun med kloka ord till råd. De som läser mellan raderna och frågar hur jag mår, även när jag ler. Och det är till er jag vill säga tack. Tack för att ni står ut med att jag ibland inte svarar snabbt på era sms - jag läser alltid. Tack för att ni inte kräver att jag ...
Duktig tjejja!
SvaraRaderaDuktig Thea! Granen såg lite stel ut.
SvaraRadera