Min stora lilltjej hade dansuppvisning av höstens övningar redan i slutet av november. Ikväll ville hon promt dansa lite innan sängdags. Jag bad att få filma lite. Hon sa ok. När hon sen satte igång så förstår man varför det är bättre att vara på en stor scen än dansa granne med en gran. I slutet vill hon att jag drar igång en annan låt som de dansade till direkt efter den här. Jag var inte riktigt med på det, vilket du märker i slutet av filmen.
Det är förskräckligt. Hur 17 gick det så här? Jo, med godsaker, vin och för lite träning. Nu är det naturligtvis ett par kilo vätska, men hallå... Jag är besviken på mig själv. Jag är som en missbrukare. När jag väl unnar mig så kan jag inte sluta. Det går aldrig att äta med måtta. När jag svullat i mig en godispåse kan jag sen öppna en påse ostbågar och toppa det med lite coca cola. Nej, det här går inte. Jag gav mig ut på en långpromenad. Dryga milen knallade jag. Det är ju trots allt träningen som jag måste komma igång med ordentligt igen. När jag hade en PT så kunde jag inte smita. Nu när jag kör själv är det lätt att boka av passet om något annat lockar. Och det går inte bara att småfjösa med någon timme här och där. Det måste bli rutin på skiten igen. Då, och bara då kan jag unna mig godsaker. Varje dag kommer jag bokföra min vikt här på bloggen. Jag vet att det finns motståndare till att väga sig varje dag. Men jag måste ha koll på hur kroppen svarar. Jag kommer också mäta b...
Duktig tjejja!
SvaraRaderaDuktig Thea! Granen såg lite stel ut.
SvaraRadera